Kapitel 16 - Dreams Come True
Publicerat: 2012-01-30 | 21:40:38 i Allmänt
Varje gång det blev lite extra läskigt hoppade Victoria lite närmare och när filmen var slut satt hon i mitt knä, inte att jag klagade direkt. När den var slut hade jag nästan ingen aning om vad filmen handlade om för jag hade bara suttit och tittat på Victoria istället. Hon var så ycket bättre att titta på än filmen.
Victoria's Perspektiv:
Nu var filmen slut och jag hade krupit upp i Harry's famn. Jag skulle kunna sitta här och gosa med honom föralltid. Han var verkligen som en stor och varm "Teddybjörn". Jag satt med huvudet mot hans bröst och andades in hans goda doft. Jag kände att hela jag blev varm av att bara få se på honom, vara nära honom, röra honom. Men såklart så skulle våran gulliga lilla stund förstöras av att Harry's mobil ringde. Jag gick av honom och han gick in i köket för att prata ostört. Jag satte mig ner i soffan igen. Jag kände hur den lilla glödan som värmde inom mig försvann så fort vi var ifrån varandra. Jag har aldrig känt så hör förut. För någon. Inte ens när jag var ihop men Noel(hennes kille som hon gjorde slut med innan hon åkte till England). Harry kom tillbaka med ett litet flin i ansiktet.
- Hey killar! vi måste dra till studion.
- Jaaa! skrek alla i kör.
- Äntligen!!! Det käns som om det var hundra år sedan vi var där sist.
- Och såklart får du förja med gullet, men bara om du vill? sa Harry och tittade på mig.
- Det är klart jag vill förja med! sa jag och gick fram till Harry och kramade om honom.
- Aww! var det enda killarna fick ur sig när vi stod där och myste.
Alla gick sedan till hallen och tog på sig sina skor och jackor. I bilen satt jag i mitten i baksätet. På min vänster sida satt Harry och på min högra sida satt Naill. Bilresan tog inte mer än 15 minuter och sen så var vi framme. När jag klev ut ur bilen så var vi på en stor tom parkering och till vänster om parkeringen fanns det en stor grå byggnad. Jag väntade på att resten av killarna skulle skulle gå ut ur bilen. När alla var ute tog Harry min hand i sin och vi började gå mot ingången. När vi kom in i studion fanns det två soffor, ett litet bord mellan dem, ett enormt bord med säker hundratals knappar på och såklart det lilla rummet som man sjunger i som jag aldrig kan komma ihåg vad det heter. Harry satte sig ner i en av sofforna och tog tag i mina höfter och vände mig och och drog sedan ner mig i hans knä. Killarna och några andra män som var där snackade lite först om vad den skulle jobba med ocg sedan satte dem igång och arbetade. Medans så satt jag bara och njöt av den underbara musiken som dem skapade i det lilla rummet. Jag kunde verkigen vänja mig med det här. Efter ca 2 timmar inne i studion så var den klara och vi satt i bilen på väg hemåt. Jag och Harry satt och höll handen hela tiden. Han var så gullig den pojken.
- Kan inte bara du och jaf göra någonting ikväll? viskade Harry i mitt öra.
Jag gjorde inget annat än att nicka åt vad han just sagt.
- Louis, kan inte du släppa av mig och Victoria hos mig på vägen hem?
- Jasså, så du vill inte vara med oss längre. Nej, men det är okej om det är det du vill! sa han i en ledsen ton och försökte att se upprörd ut. Alla började bara skratta åt honom.
- Tyvärr men ja, jag dissar er den här gången för min fin flickvän här! sa han och kollade på mig och log.
- Okejdå! sa han och försökte att låta sur, men det hållde inte länge.
Efter bara en minut så var han igång och skrattade och flamsade igen. När vi väl var framme så sa vi Hejdå till alla och började gå mot Harry's hus.
- Så vad hade du tänk att vi skulle göra då? frågade jag nyfiket och log mot honom.
- Jag tänkte att vi kanske kunde bada i poolen och sedan ha filmkväll bara du och jag, sa han och log stort.
- Ja, varför inte men jag har inga badkläder med mig Harry.
- Du kan väl bada i underkläder. Det är ju nästan samma sak, sa han och flinade ännu större.
- Okejdå!
Förlåt för den usla uppdateringen :(
Men kommentera gärna vad ni tycker om novellen, bra och dåligt!!!
Av: Rebecca & Sanna :)
Kommentarer, 6stKapitel 15 - Dreams Come True
Publicerat: 2012-01-04 | 12:21:03 i Allmänt
Hon nickade bara. Vi gick in i hallen och tog av oss våra ytterkläder och gick emot vardagsrummet där resten av killarna var. Jag tog hennes hand och jag tror att hon märkte att jag klämde hennes hand lite extra hårt. Jag var också såklart nervös. Men jag var inte nervös över att dem skulle gilla henne. För det visste jag redan att dem gjorde. Jag var nervös över hur pinsamt killarna skulle göra det för mig nu när vi var tillsammans.
När vi kom in i vardagsrummet så kollade alla killar på mig och Victoria med stora flin i ansiktet. Jag hoppas verkligen inte att dem kommer skämma ut mig alldeles för mycket.
- Killar ni har träffat Victoria förut, sa jag lite försiktigt.
- Hej! sa Victoria med ett vackert leénde.
- Äntligen får vi träffa henne igen, du vet att du kan inte ha henne för dig själv hela tiden det är väldigt själviskt av dig, sa Liam.
Alla skrattade åt vad Liam just sagt och gick mot oss för att hälsa på Victoria. Hon fick en varsin kram av killarna och jag märkte att Louis kramade henne lite extra länge för att retas med mig och såklart funkade det. Jag kände att jag blev lite avundsjuk så när hon hade hälsat på alla så tog jag ett löst grepp om hennes midja och drog henne tätt intill mig. Vi bestämde oss för att grilla. Jag och Victoria gick ut på baksidan för att duka medan killarna gick till köket för att hämta köttet och koka potatisen.
- Harry...?
- Vad är det sweeie?
- Vet du att jag tycker killarna är riktigt trevliga.
- Vad bra! Men jag tycker nästan att dem är lite för trevliiga ibland, sa jag medan jag gick mot henne.
- Jasså?
- Aa, det är bara jag som får vara det.
Jag tog ett löst grepp runt hennes midja och börjde ner mitt huvud mot hennes. Jag kysste henne och hon kysste mig tillbaka. Jag kunde känna att fjärilarna i min mage blev galnare än vanligt. Hon var så underbar. Jag vill bara vara med henne och hålla henne föralltid.
- Hörrni! Ni måste sluta med det här gullandet hela tiden. Ni gör oss avunsjuka ju, sa Niall och skrattade.
Jag slutade att kyssa Victoria och kollade upp och där stod alla killar och glodde på oss och skrattade. Jag är inte säker men jag kan tänka mig att killarna har stått där ett bra tag.
- Vart har ni toaletten någonstans? frågade Victoria och kollade på mig.
- Upp för trappan och andra dörren till vänster, sa jag och log.
- Okej tack!
Jag släppte taget om henne så att hon kunde gå. Hon gick förbi killarna och jag kunde se att killarna kollade efter henne när hon gick. Jag kände mig lite stolt att jag hade en sån vacker och underbar flickvän.
- Jag fattar inte hur DU Harry kunde lyckas att få henne? Hon är så...jag menar hon skulle säker kunna få vem som helt om hon ville, sa Zayn.
- Tack killar! det där var nog det snällaste ni har sagt på länge.
- Ta inte illa upp, du fattar ju va vi menar.
- Jag vet, jag har tur som får vara med henne.
- Så hur går det mellan er då? frågade Liam.
- Det går jätte bra, jag gillar henne verkligen.
- Aww! vår lilla Harry har gått och blivit kär, sa Louis och la handen på min axel.
- Nu kommer hon så vad ni än gör...snälla skäm inte ut mig okej? sa jag tyst.
- Du kan lita på oss kompis! sa Niall.
Det här kommer gå åt pipsvängen tänkte jag medan hon kom ut på baksidan igen. Så fort jag såg henne blev jag knäsvag. Vem vet Louis kanse hade rätt. Jag kanske håller på att bli kär. Ähh...jag ska inte hålla på och var orolig över det nu. Nu ska vi ju ha roligt och Victoria ska få lära känna killarna bättre. När maten var klar satte vi oss ner för att äta. Jag satte mig på mellen Victoria och Zayn. Under hela lunchen satt jag och Victoria och höll händer under bordet. Eller ja, förutom när vi var tvungna att skära köttet då. Vi fick också höra en del pinsama historier om mig såklat. När vi hade ätit klart gick alla in med tallrikarna i köket och alla hjälpte till med att diska. Efter det gick vi in i vårat "biorum" och satte på en film. Det blev en skräckfilm vilket var bra. Jag visste nämligen att Victoria var rädd för dem så jag kunde sitta och hålla om henne under hela filmen. Varje gång det blev lite extra läskigt hoppade hon lite närmare och när filmen var slut satt hon i mitt knä, inte att jag klagade direkt. När den var slut hade jag nästan ingen aning om vad filmen handlade om för att jag hade bara suttit och tittat på Victoria istället. Hon var så mycket bättre att titta på än filmen.
Här har ni ett till kapitel. Förlåt för den sämsta uppdateringen någonsin men det är lov och vi har lite annat att göra så....ja. Men vi ska försöka att bättra oss.
Det här kapitlet är ur Harry's Persektiv, tänkte att det kunde bli lite kul.
Kommentera vad ni tycker!!!!!
Av: Rebecca & Sanna ;)
Kapitel 14 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-24 | 13:55:07 i Allmänt
- Ska vi sätta på en film? sa jag tyst och vred lite på mig så att jag kunde se hans underbara ansikte.
- Aa visst. Men vad ska vi se på?
- Vi kan väl se "Thr Last Song".
Även fast att jag har sett på den minst 10 gånger så är det fortfarande lika bra. Jag gick fram till tv och stoppade in filmen i dvd-spelaren. Sedan tryckte jag på play och gick och la mig i Harrys famn igen.
Harry's Perspektiv:
Medan vi satt och tittade på film så fick jag turen att sitta och hålla om Victoria hela tiden. Hon var sååå underbar. Jag ville inte att den här filmen skulle ta slut så jag var tvungen att släppa taget om henne. I slutet av filmen vart den ganske sorgligt och jag märkte att det rann ner en tår från hennes kind. Jag kollade på henne och så tog jag bort den med min tumme och kramade om henne ännu mer. Även fast att jag inte trodde att det var möjligt. Jag kände att mina ögonlock blev tyngre och tyngre för varje sekund. Victoria måste också ha varit trött eftersom att hon hade råkat somna i min famn. Jag kände att sömnen tog över och jag somnade.
Victoria's Perspektiv:
- Victoria...ni måste vakna nu, hörde jag en tyst röst säga.
Jag öppnade ögonen och kollade upp. Det första jag såg var Harry som sov. Guuud va söt han va när han sov. Jag vred på mig och kollade mot dörröppningen där rösten kom ifrån. Där stod mamma med ett enormt flin i ansiktet.
- Vad? frågade jag med min trötta morgon röst.
- Du och Harry somnade igår kväll medans ni kollade på film och jag och pappa had inte lust att väcka er. Ni såg så söta ut tillsammans, så vi lät er sova. Men ni måste gå upp nu kklockan är redan 9 på morgonen.
- Varför väckte ni oss så sent. Jag har ju skola idag mamma, sa jag lite irriterat.
- Nej det har du inte. Jag ringde till skolan och sa att du inte mådde så bra så du är ledig idag, sa hon och log lite stolt.
- Okej! tack mamma. Vi kommer ner och äter frukost om en liten stund.
- Okej.
Jag hade nog världens bästa föräldrar i hela världshistorien. Att hon och pappa lät mig och Harry sova och låta mig ta ledigt en dag bara för att det. Jag ska nog inte klaga så mycket att dem inte låter mig göra saker något mer. Jag satte mig upp i sängen och gick till min garderob för att ta fram lite kläder. Eftersom att Harry fortfarande sover så behöver inte jag gå in i badrummet för att byta om. Jag tog av mig mina gamla kläder och satte på mig ett par jeans shorts och ett lila linne till. Sedan gich jag tillbaka till min säng för att väcka Harry. Jag satte mig ner på sängkanten och bara tittade på honom. Jag skulle säkert kunna sitta här och titta på honom hela dagen. Han var så snygg och bara otroligt underbar. Jag blir bara automatiskt glad av att få vara i hans närhet. Men jag kan ju inte bara sitta här och titta på honom hela dagen så jag började att försöka att väcka honom. Men inte ville han gå upp. Han låg bara och vred på sig och gjorde några morgonstön och sa att han inte ville gå upp.
- Om jag var du så skulle jag gå upp nu, sa jag med en busig röst.
- Okej, okej, okej! Jag är uppe, sa han och satte sig upp.
- Äntligen.
- Vänta...är det morgon? Har jag sovit här hela natten?
- Ja och ja. Mamma och pappa ville inte väcka oss igår när vi hade somnat så dem lät oss sova och så sa dem också till skolan att jag var sjuk så jag är ledig idag.
- Ojdå! Grabbarna måste ha undrat vart jag tog vägen igår då. Men va bra då kan du följa med mig hem till oss.
- Oss?
- Ja...vi har ett hus tillsammans bara några minuter här ifrån.
- Ehh...okej. Jag antar att jag kan följa med och träffa dem.
- Du behöver inte vara orolig. Du har ju redan träffat dem och tro mig dem gillar dig.
- Okej jag följer med då.
- Bra! Men jag är utsvulten så kan inte vi gå ut och äta frukost någonstans?
- Jag hade tänkt att vi skulle äta frukost här men det kan vi göra.
- Bra men jag ska bara hem och byta kläder sen åker vi.
- Okej!
Jag gjorde mig i ordning och sedan åkte vi hem till Harry så att han också kunde göra sig i ordning. Sedan åkte vi vidare till Starbucks Coffee och åt frukost. Jag tog en ost&skink macka med en caffe och Harry tog en tonfisks macka med en caffe. Vi satt säkert i en och en halvtimma och åt frukost. När vi var klara bestämmde vi oss för att gå tillbaka till bilen för att åa till grabbarnas hus. När vi kom ut på parkeringen så sog vi att det kom en massa paparazzis mot oss.
- Kom skynda dig in i bilen! sa Harry och tog min hand och nästan knuffade in mig i bilen. Jag satte stressigt på mig mitt säkerhetsbälte. Sen kom Harry in i andra sidan av bilen och körde där ifrån direkt.
- Förlåt men jag ville bara inte att dem skulle se oss tillsammans. För att om dem gjorde det så skulle dem bara fråga en massa frågor och börja följa efter dig också. Och det vill jag inte. Jag vill inte att du tror att jag skäms över dig, för det gör jag inte. Jag vill bara skydda dig och så vill jag också ha ett privatliv...så.
- Harry!
- Vad?
- Ta det lungt, andas i mellan. Och jag förstår, du behöver inte säga förlåt för något.
- Okej va bra, sa han bara och kollade ner i sätet.
- Ska vi åka då?
- Aa visst, sa han och startade bilen och körde ut från parkeringen.
Det tog bara 20 minuter sedan var vi framme. Det var ett jätte fint och stort hus. Jag kan nte fatta att han och hans kompisar bor här tillsammans. Det är ju helt otroligt. Vi gick ut ur bilen och gick mot huset. Men han stannade mig precis innan vi skulle gå in innanför dörren.
- Vad är det, är allting okej? frågade jag oroligt.
- Nej, allting är perfekt. Det är bara det att nu är det min tur att ursäkta för hur killarna kommer att bete sig nu när du är med.
- Hahaha...det är okej.
Harry kom emot mig och stäckte ut armarna. Jag tog det sista steget så stt vi stod och kramades. Vi stod säkert där och kramade varandra i ett par minuter innan dörren helt plötsligt öppnades och Louis huvud stack ut.
Harry's Perspektiv:
Åhhhh...nej! Såklart var Louis komma och förstöra vår lilla mysiga stund som vi hade.
- Tjenixen! Vad gör ni här ute och kramas kom in istället, sa Louis med ett flin i ansiktet.
- Ska vi? frågade jag och kollade på Victoria som såklart rodnade.
Hon nickade bara. Vi gick in i hallen och tog av oss våra ytterkläder och gick emot vardagsrummet där resten av killarna var. Jag tog hennes hand och jag tror att hon märkte att jag klämde hennes hand lite extra hårt. Jag var också såklart nervös. Men jag var inte nervös över att dem skulle gilla henne. För det visste jag redan att dem gjorde. Jag var nervös över hur pinsamt killarna skulle göra det för mig nu när vi var tillsammans.
Här har ni ett kapitel till, det är som en liten julklapp från min och Sanna till er läsare. Hoppas att ni gillar det.
Av: Rebecca & Sanna ;)
GOD JUL<3
Publicerat: 2011-12-24 | 11:27:14 i Allmänt
Hoppas att alla ni får en underbar jul. Om jag orkar så ska ni få ett till kapitel idag som en liten julklapp från oss till er. Kommentera gärna oxå vad ni tycker ska hända i novellen för att vi har nämligen inga ideér kvar :( Neej, nu ska jag inte hålla på och babbla på om oviktiga saker!
Ha en GOD JUL <3
Önskar: Rebecca & Sanna ;)
Kapitel 13 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-23 | 16:24:43 i Allmänt
Jag kunde känna att när han sa ordet aldrig så tryckta kan mig närmare sig. Även om jag inte trode det var möjligt. Vi stod och kramades i några minuter tills jag kände att Harry försökte att få ögonkontakt med mig. Jag kollade in i hans ögon och såg hur hans ansikte började att närma sig mitt. Han stannade när vi bara var nån centimeter ifrån varandra. Han kollade in i mina ögon en sista gång innan han stängde ögonlocken och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar. Jag kände hur hans läppar masserade mina försiktigt och jag bersvarde kyssen.
Vi blåste ut alla ljus när vi hade dansat klart och sedan så började vi att gå tillbaka. Hand i hand.
- Alla andra saker då. Ska vi bara låta dem stå kvar där? frågade jag.
- Det gör inget. Jag tar hand om det imorgon, sa han och fortsatte att gå frammot.
När vi var framme vid bilen så gick Harry före mig så att han skulle hinna öppna dörren åt mig. Han var så himla underbar och omtänksam. Jag sa tack och hoppade in i bilen. Jag satte på mig mitt säkershetbälte medan Harry gick runt bilen för att sätta sig bakom ratten. När vi kom kom ut på vägen så såg jag i ögonvrån att han växlade blicken mellan mig och vägen hela tiden. Jag var lite rädd att han skulle råka köra av vägen så jag tog ett stadigt grepp om hadtaget på sidan av bilen.
- Ta det lungt. Jag kommer inte att krocka eller köra av vägen gullet, sa han och skrattade.
- Men du tittar ju knappt på vägen när du kör.
- Men det är ju inte mitt fel, det ät ju ditt. Sa han lungt.
- Vadå mitt fel? sa jag och tittade på honom.
- Jaa, det är ju ditt fel att du är så himla vacker så att jag inte kan hålla ögonen borta från dig, sa han och log.
- Aww, vad gullig du är. Sa jag och rodnade.
Han skrattde bara och tittade på mig en sista gång innan han fokuserade på vägen igen. Han satte på radion i bilen. Det var Miley Cyrus: Party in the USA. Han började sjunga med och efter ett litet tag började jag också sjunga med. Vi satt och sjöng alla låtar som kom på radion hela vägen hem. Det kändes som om det bara tog några minuter för att vi hade så kul på vägen hem. Vi sjöng, flamsade och skrattade massor. Han stannade utanför mitt hus och stängde av bilen.
- Jag hade jätte trevligt jag...Jag han inte säga något mer innan han tog handen bakom mitt huvud och kysste mig passionerat.
- Jag hade också det jätte trevligt, sa han och backade så att jag kunde se in i hans ögon. Hans underbara gröna ögon.
- Ehh...vill du följa med mig in? frågade jag lite tyst och kollade ner i sätet.
- Det skulle jag jätte gärna vilja göra, sa han och log ännu större.
Vi gick ut ur bilen och vi gick hand i hand till mitt hus. När vi var framme vid dörren stannade jag och kollade på honom.
- Vad är det? frågade han och tittade oroligt på mig.
- Jag måste bara varna dig medans jag kan. Om mina föräldrarär hemma så kommer dem antagligen börja fråga ut dig och mig. Dem är otroligt pinsamma, så jag vill bara säga förlåt för vad dem kommer att göra i förväg.
- Hahaha, ta det lungt. Alla föräldrar är så, sa han och log.
- Aja, jag varnade dig. Sa jag och tog tag i hans hand och gick in i huset.
När vi var inne i hallen tag jag av oss våra skor sedan gick vi in i vardagsrummet där mamma, pappa och Caroline satt och tittade på tv.
- Hej! sa jag och alla kollade på mig.
Jag märkte direkt att mamma och pappa kollade på Harry. Dem märkte också ganske snabbt att vi höll varandra i händerna. Jag såg på pappa att han var på vär att säga något så jag suckade och tänkte nu kommer det.
- Hej gumman! sa pappa och ställde sig upp.
- Hej sir! Det är jag som är Harry jag vet inte om Victoria har nämt mig, sa han och släppte min hand för att kunna skaka min pappas.
- Hej Harry! Kalla mig Lucas och tro mig Victoria har berättat om dig.
Jag tror att jag kommer sjuka igenom golvet just nu. Varför måste pappa alltid säga en massa pinsamma kommentarer hela tiden. Både pappa och Harry tittar på mig och flinar madans jag rodnar så jag blir röd som en tomat i ansiktet.
- Det gör inget Victoria. Det är bara gulligt, säger Harry och tar sin arm runt min midja.
- Hej! Det är jag som är Kathrin, Victorias mamma. Sa mamma och hälsade på mamma.
Efter några minuter började mamma och pappa berätta pinsamma minnen från när jag var liten och bodde i Sverige. Tillslut fick jag nog och tog tag i Harrys hand och drog med mig honom till mitt rum. När vi kom in i mitt rum så stängde jag dörren efter mig och Harry slängde sig i min säng. Jag gick fram till honom och satte mig på sängkanten bedvid honom. Han satte sig bredvid mig och la armen om mig.
- Jag gillar dina föräldrar. Dem är roliga och trevliga, sa han plötsligt.
- Roliga? Ja, det är väl en sak man kan vara oeniga om men dem verkar gilla dig också, sa jag och log.
- Tror du verkligen det?
- Ja, verkligen. Det tog säker en månad innan dem var så där trevliga mot min förra pojvän.
- Va bra då!
Helt plötsligt ställde sig Harry upp och gick till hörnet av mitt rum där min gitarr stod och lutade sig mot väggen. Han kollade på mig innan han tog upp den med en blick som sa "får jag?". Jag nickade bara och han tog upp en i sin famn och satte sig i sängen igen. Han satte ena handen på gitarrens hals och den andra över strängarna. Han drog fingrarna över strängarna fram och tillbaka. Han spelade en av deras låtar, det kunde jag märka dirrekt. När låten var slut kollade han på mig igen med en frågande blick.
- Vad?
- Kan inte du spela en låt för mig.
- Njahh, någon annan gång kanske.
- Snällaaaaa! sa han och drog ut på ordet.
- Jag lovar att du ska få höra någon annan dag.
- Okejdå, men jag kommer komma ihåg det bara så att du vet.
Han gick tillbaka till hörnet där gitarren stod och ställde den på sin plats igen. När han kom tillbaka till sägen la han sig ner och jag la mig ner i hans famn med mitt huvud på hand bröst. Han la armarna om mig och där låg vi bara och lyssnade på varandras andetag. Det var helt tyst. Men det var ingen pinsam tystnad, utan en skön tystnad.
- Ska vi sätta på en film? sa jag tyst och vred lite på mig så att jag kunde se hans underbara ansikte.
- Aa visst. Men vad ska vi se på?
- Vi kan väl se på "The Last Song".
Även fast att jag har sett på den minst 10 gånger så är den fortfarande lika bra. Jag gick fram till tv och stoppade in filmen i dvd-spelaren. Sedan tryckte jag på play och gick och la mig ner i Harrys famn igen.
Ett ganska efterlängtat kapitel antar jag. Vi är såå ledsna att det tog en sån lång tid för att det kom upp men här är det iaf. Förlåt för felstavningen, men jag orkar inte renskriva det idag. Får kolla på det lite nogare imorgon istället.
Nästa kapitel kommer komma upp om senast på söndag. Om jag orkar kommer det upp imorgon. Bara så att ni vet kommer det upp nya kapitel snabbare om vi får fler kommentarer. För då blir vi så glada och skriver mera.
Så KOMMENTERA!!!! ;)
Av: Rebecca & Sanna :)
Vi blåste ut alla ljus när vi hade dansat klart och sedan så började vi att gå tillbaka. Hand i hand.
- Alla andra saker då. Ska vi bara låta dem stå kvar där? frågade jag.
- Det gör inget. Jag tar hand om det imorgon, sa han och fortsatte att gå frammot.
När vi var framme vid bilen så gick Harry före mig så att han skulle hinna öppna dörren åt mig. Han var så himla underbar och omtänksam. Jag sa tack och hoppade in i bilen. Jag satte på mig mitt säkershetbälte medan Harry gick runt bilen för att sätta sig bakom ratten. När vi kom kom ut på vägen så såg jag i ögonvrån att han växlade blicken mellan mig och vägen hela tiden. Jag var lite rädd att han skulle råka köra av vägen så jag tog ett stadigt grepp om hadtaget på sidan av bilen.
- Ta det lungt. Jag kommer inte att krocka eller köra av vägen gullet, sa han och skrattade.
- Men du tittar ju knappt på vägen när du kör.
- Men det är ju inte mitt fel, det ät ju ditt. Sa han lungt.
- Vadå mitt fel? sa jag och tittade på honom.
- Jaa, det är ju ditt fel att du är så himla vacker så att jag inte kan hålla ögonen borta från dig, sa han och log.
- Aww, vad gullig du är. Sa jag och rodnade.
Han skrattde bara och tittade på mig en sista gång innan han fokuserade på vägen igen. Han satte på radion i bilen. Det var Miley Cyrus: Party in the USA. Han började sjunga med och efter ett litet tag började jag också sjunga med. Vi satt och sjöng alla låtar som kom på radion hela vägen hem. Det kändes som om det bara tog några minuter för att vi hade så kul på vägen hem. Vi sjöng, flamsade och skrattade massor. Han stannade utanför mitt hus och stängde av bilen.
- Jag hade jätte trevligt jag...Jag han inte säga något mer innan han tog handen bakom mitt huvud och kysste mig passionerat.
- Jag hade också det jätte trevligt, sa han och backade så att jag kunde se in i hans ögon. Hans underbara gröna ögon.
- Ehh...vill du följa med mig in? frågade jag lite tyst och kollade ner i sätet.
- Det skulle jag jätte gärna vilja göra, sa han och log ännu större.
Vi gick ut ur bilen och vi gick hand i hand till mitt hus. När vi var framme vid dörren stannade jag och kollade på honom.
- Vad är det? frågade han och tittade oroligt på mig.
- Jag måste bara varna dig medans jag kan. Om mina föräldrarär hemma så kommer dem antagligen börja fråga ut dig och mig. Dem är otroligt pinsamma, så jag vill bara säga förlåt för vad dem kommer att göra i förväg.
- Hahaha, ta det lungt. Alla föräldrar är så, sa han och log.
- Aja, jag varnade dig. Sa jag och tog tag i hans hand och gick in i huset.
När vi var inne i hallen tag jag av oss våra skor sedan gick vi in i vardagsrummet där mamma, pappa och Caroline satt och tittade på tv.
- Hej! sa jag och alla kollade på mig.
Jag märkte direkt att mamma och pappa kollade på Harry. Dem märkte också ganske snabbt att vi höll varandra i händerna. Jag såg på pappa att han var på vär att säga något så jag suckade och tänkte nu kommer det.
- Hej gumman! sa pappa och ställde sig upp.
- Hej sir! Det är jag som är Harry jag vet inte om Victoria har nämt mig, sa han och släppte min hand för att kunna skaka min pappas.
- Hej Harry! Kalla mig Lucas och tro mig Victoria har berättat om dig.
Jag tror att jag kommer sjuka igenom golvet just nu. Varför måste pappa alltid säga en massa pinsamma kommentarer hela tiden. Både pappa och Harry tittar på mig och flinar madans jag rodnar så jag blir röd som en tomat i ansiktet.
- Det gör inget Victoria. Det är bara gulligt, säger Harry och tar sin arm runt min midja.
- Hej! Det är jag som är Kathrin, Victorias mamma. Sa mamma och hälsade på mamma.
Efter några minuter började mamma och pappa berätta pinsamma minnen från när jag var liten och bodde i Sverige. Tillslut fick jag nog och tog tag i Harrys hand och drog med mig honom till mitt rum. När vi kom in i mitt rum så stängde jag dörren efter mig och Harry slängde sig i min säng. Jag gick fram till honom och satte mig på sängkanten bedvid honom. Han satte sig bredvid mig och la armen om mig.
- Jag gillar dina föräldrar. Dem är roliga och trevliga, sa han plötsligt.
- Roliga? Ja, det är väl en sak man kan vara oeniga om men dem verkar gilla dig också, sa jag och log.
- Tror du verkligen det?
- Ja, verkligen. Det tog säker en månad innan dem var så där trevliga mot min förra pojvän.
- Va bra då!
Helt plötsligt ställde sig Harry upp och gick till hörnet av mitt rum där min gitarr stod och lutade sig mot väggen. Han kollade på mig innan han tog upp den med en blick som sa "får jag?". Jag nickade bara och han tog upp en i sin famn och satte sig i sängen igen. Han satte ena handen på gitarrens hals och den andra över strängarna. Han drog fingrarna över strängarna fram och tillbaka. Han spelade en av deras låtar, det kunde jag märka dirrekt. När låten var slut kollade han på mig igen med en frågande blick.
- Vad?
- Kan inte du spela en låt för mig.
- Njahh, någon annan gång kanske.
- Snällaaaaa! sa han och drog ut på ordet.
- Jag lovar att du ska få höra någon annan dag.
- Okejdå, men jag kommer komma ihåg det bara så att du vet.
Han gick tillbaka till hörnet där gitarren stod och ställde den på sin plats igen. När han kom tillbaka till sägen la han sig ner och jag la mig ner i hans famn med mitt huvud på hand bröst. Han la armarna om mig och där låg vi bara och lyssnade på varandras andetag. Det var helt tyst. Men det var ingen pinsam tystnad, utan en skön tystnad.
- Ska vi sätta på en film? sa jag tyst och vred lite på mig så att jag kunde se hans underbara ansikte.
- Aa visst. Men vad ska vi se på?
- Vi kan väl se på "The Last Song".
Även fast att jag har sett på den minst 10 gånger så är den fortfarande lika bra. Jag gick fram till tv och stoppade in filmen i dvd-spelaren. Sedan tryckte jag på play och gick och la mig ner i Harrys famn igen.
Ett ganska efterlängtat kapitel antar jag. Vi är såå ledsna att det tog en sån lång tid för att det kom upp men här är det iaf. Förlåt för felstavningen, men jag orkar inte renskriva det idag. Får kolla på det lite nogare imorgon istället.
Nästa kapitel kommer komma upp om senast på söndag. Om jag orkar kommer det upp imorgon. Bara så att ni vet kommer det upp nya kapitel snabbare om vi får fler kommentarer. För då blir vi så glada och skriver mera.
Så KOMMENTERA!!!! ;)
Av: Rebecca & Sanna :)
Kommer snart...
Publicerat: 2011-12-23 | 14:09:35 i Allmänt
Ja, som ni ser så säger ju rubriken allt. Vi kommer antagligen att lägga upp ett nytt kapitel idag eller så kommer det imorgon. Jag (Rebecca) ska nämligen börja på ett nytt kapitel idag och jag vet inte om jag hinner skriva klart det till idag. Och vi är sååå ledsna att det inte har kommit upp ett nytt kapitel tidigare. Men vi har bara haft mycket att göra och så har vi typ inga ideér kvar.
Vi vill oxå säga TACK till alla som fortfarande följer våran blogg även fast att uppdateringen har varit jätte dåligt. Men som sagt det kommer upp ett nytt kapitel så snart som jag är klar med det.
Kapitel 12 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-10 | 14:55:32 i Allmänt
- Hejdå sweetie!
- Hejdå!
Jag la på och log. Undra vad överraskning är? Jag har verkligen ingen aning. Jag gick in i badrummet för att göra mig i ordnning så att jag var lite extra fin tills jag skulle få se min drömprins igen.
Jag letade runt i min garderob efter någoting fint som jag kunde ha på mig ikväll. Jag kunde verkligen inte bestämma mig, så jag plockade ut dem jag mest ville ha och la dem ner på sängen. Det var tre stycken klänningar. Jag satte på mig den första. Den hade jag senast på min pappas födelsedag när vi gick ut och åt middag. Den satt jätte bra på mig. Men jag gillade inte färgen direkt. Det var någon blandning av orange och röd. Så den fick gå bort. Sedan satte jag på mig nästa klänning. Den satt lika bra på min kropp och jag gillade faktiskt färgen. Det passade min hudfärg. Men sen kom jag på att det var den här klänningen jag hade på mig när jag gjorde slut med min förra pojkvän. så det skulle bara få mig att tänka på ledsamma gammla minnen. Så den ville jag bara inte ha ikväll för att ikväll skulle jag få glada och nya minnen med någon som jag verkligen gillar. Jag tog av mig klänningen och la tillbaka den på sängen bedvid den sista klännigen som jag inte provat på än. Jag hade aldrig använt den förut. Jag hade handlat den för bara några dagar sen. Jag satte på mig den och ställde mig framför min stora spegel. Jag fixade till klänningen lite så att den satt bra och sedan så kollade jag upp för att se min spegelbild i spegeln. Jag tappade nästan andan. Jag såg helt otrolig ut, eller i mina ögon i alla fall. Jag visste direkt att det var den här klänningen jag skulle ha. Det var en ganska sommrig klänning. Det var en blå klännig med blommor på med olika färger. Högst upp på klänningen hade den små volanger. Till klänningen hade jag ett par ljusbruna klackar. Jag la in dem andra klänningarna i garderoben och letade upp lite smycken som jag kunde ha till. Precis när jag var klar fick jag ett sms från Harry "Jag kommer till dig om några minuter, så se till att vara klar då Xoxo". Tänk vilken perfekt "timeing" han hade. Jag tog fram en en liten väska som jag kunde lägga min mobil och nycklar i. Efter ett par minuter ringde det på dörren. Jag skyndade mig ner för trappan. Men det blev inte så lyckat med tanke på skorna som jag hade på mig. Det enda det gjorde var att låta som om det skenade ner tio elefanter för trappan. Jag andades ut och tog tag i dörrhantaget och öppnade dörren. Där stod han. Min drömprins. Han hade på sig en ljus blå sjorta, ett par svarta jeans, en börkblå uppkavlad kavaj över skjortan och ett par matchande svart skor. Jag fick inte ut ett enda ord för att jag var så nervös för ikväll och det gjorde inte saken bättre att Harry's blick granskade mig från topp till tå med stora ögon.
- Hej! fick jag ut ur mig tillslut. Men Harry stod fortfarande och tittade på mig.
- Wow...Guuud va vacker du är, sa han tillslut.
- Tack! sa jag och började såklart att rodna och kollade ner i marken för att han inte skulle märka det.
- Du är så gullig när du rodnar, sa han och tog sin ena hand under min haka för att kunna kolla in i mina ögon.
- Du är gullig du också, sa jag medans jag kollade in hans ögon som man kunde drunkna i när som helst.
Han tog bort han tog bort handen från mitt ansikte och tog fram en ros som han hade gömt i den andra handen bakom ryggen.
- Den här är till dig, sa han lite blygt.
- Tack! vad fin den är, sa jag medan jag tog emot den.
- Jag vet at det bara är en ros men...började han men jag satte mitt fingen över hans läppar för att stoppa honom.
- Den är perfekt, sa jag bara.
Han tog min hand och vi började att gå mot hans bil som stod på gatan utanför vårat hus. Han öppnade dörren åt mig och hjälpte mig in. Vilken gentleman man har till pojkvän tänkte jag medans han gick runt bilen för att sätta sig i förarsätet. När han satte i nyckeln i bilen och började köra ut ur området så vände jag mig mot honom.
- Så...Vart ska vi någonstans? frågade jag nyfiket.
- Haha va nyfiken du är hela tiden. Du får se när vi kommer fram.
- Okej då! sa jag och försökte låta lite sur med jag misslyckades direkt. För att Harry satte sin hand över mina som låg i mitt knä.
- Är vi redan framme? frågade jag när vi stannade vid en liten parkering mitt inne i skogen.
- Nästan. Vi måsta bara gå en liten bit härifrån.
Vi gick ut ur bilen och såklart gick han ut i förväg så att han kunde öppna dörren åt mig. Vi gick hand i hand genom skogen på en lite svag stig. Det hade börjat att mörkna lite så det var lite svårt att de vart man gick. Jag var jätte nervös över vad det var han ville visa mig. Om det ens var något att visa. Jag kände att jag började bli lite darrig. Jag har altid varit rädd när jag går i skogen i mörkret.
- Du behöver inte vara rädd Victoria. Jag är här, sa han som om han kunde läsa mina tankar.
- Hur vissta du...började jag men han stoppade mig.
- Jag kan se hur du känner dig obekväm och så fort det blåser till lite bland trädtopparna rycker du till, sa han och skrattade lite tyst.
Jag sår hur han saktade ner lite och ställde sig bakom mig. Han satte sina händer framför mina ögon så att jag inte kunde se något. Jag fattade direkt och sa ingen utan förtsatte att gå dit Harry vände mig. Jag kännde under mina fötter hur vi kom ut ur skogen.
- Snart framme, sa han och skrattade.
Han stannade men han höll fortfarande sina händer över mina ögon.
- Ta bort händerna så jag kan få se, sa jag ivrigt och jag kunde höra hur han flinade lite.
Han tog bort händerna och jag tappade andan. Det var så vackert. Tänk att han hade fixat det här åt oss. Jag blev så rörd att jag fick en tår i ögat. Jag kände hur Harry stod och tittade på mig. Han gick fram till mig med en orolig blick i anriktet och satte sina händer på mina kinder. Han torkade bort mina tårar med sina tummar.
- Varför är du ledsen för? sa han tyst.
- Jag är inte ledsen, sa jag tillbaka och log mot honom.
- Men du gråter ju!
- Lyckotårar, sa jag snabbt.
Han kysste min kind och tog min hand och vi började att röra oss sakta frammot. Han hade fixat en picknick på ett en bergsklippa. Det var fullt med levande ljus runt oss. Det stod en litet sterio berdvid oss som spelade tyst, romantsk musik. Det var en ortolig utsikt. Man kunde se ut över vattnet. Man kunde se hur månen och stjärnhimmlen speglades i havet. Att jag tappade andan när jag såg allt det här samtidigt var en stor underdrift. Jag hade aldrig sett något så vackert, eller ja förrutom Harry såklart. Vi satte oss ner på den stora filten med en stor picknick korg på. Han började att ta ut saker ur korgen som vi skulle äta. vi satt och åt och hade det jätte trevligt. Det kan verkligen inte bli bättre än så här. Harry ställde sig helt plötsligt upp och stäckte ut sin han mot mig. Jag tog den och ställde mig upp. Han tog ett stadigt grepp om min midja och började att röra sig sida till sida med takt till musiken. Jag la mina armar om hans hals. Vi behövde inte säga ett enda ord. Vi stod bara där och kollade in i varandras ögon. Han var så underbar. Jag hade en sån tur att få vara med honom. Men det kändes som om han var för bra för mig. Att ingen var tillräkligt bra för att få känna hans kärlek. Jag lutade mitt huvud mot hans brörs och andades sakta in hans doft. Tillslut avbröt Harry tystnaden.
- Jag är nog världens lyckligase människa just nu, sa han bara kort.
Jag tog bort mitt huvud från hans bröst och kollade på honom. Jag började att fundera, om det var nån som var världens lyckligaste just nu så var det jag.
- Jag vet att vi bara har känt varandra i några dagar, men det känns som år. Jag kan inte sluta tänka på dig för en enda sekund. Du är så underbar och jag fattar inte hur jag av alla killar på jorden kunde få dig, sa hon och man märkte i hans ögon att han verkligen menade det han sa.
- Jag känner precis likdant. Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får vara med dig varena minut framöver, sa jag och lutade mig mot hans bröst igen.
- Då får vi väl se till så att vi aldrig är ifrån varandra, sa han.
Jah kunde känna att när han sa ordet aldrig så tryckta kan mig närmare sig. Även om jag inte trode det var möjligt. Vi stod och kramades i några minuter tills jag kände att Harry försökte att få ögonkontakt med mig. Jag kollade in i hans ögon och såg hur hans ansikte började att närma sig mitt. Han stannade när vi bara var nån centimeter ifrån varandra. Han kollade in i mina ögon en sista gång innan han stängde ögonlocken och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar. Jag kände hur hans läppar masserade mina försiktigt och jag bersvarde kyssen.
Efter som att förra kapitlet var så kort får ni ett lite längre idag. Förlåt för att uppdateringen har varit lite dålig på sistonde. Jag (Rebecca) har haft det lite jobbigt på sista tiden (pers. orsaker) och Sanna är fortfarande sjuk. Men vi ska försöka att bättra oss.
Kommentara gärna om vad ni tycker om novellen.
Av: Rebecca & Sanna :)
Kapitel 11 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-08 | 21:37:39 i Allmänt
Victoria's Perspektiv:
Det här har nog varit den bästa dagen i hela mitt liv tänkte jag för mig själv när jag var på väg hemåt. Nu om pappa frågade om Harry igen och jag måste svara så vet jag i alla fall vad jag ska svara. Att jag har fått en ny pojkvän. Antagligen den bästa som finns i hela världen också.
Jag vaknade nästa morgon av min hemska väckarklocka väckte mig. Jag ville verkligen inte gå till skolan idag kände jag. Jag ville bara sova tills lunchtid och sedan så ville jag ringa till min underbara pojkvän och vara med honom. Men jag visste att jag var illa tvungen att dra min trötta och hängiga kropp upp ur sängen för att gå till helvetet. Som nu förtiden folk kallar för skola. För att jag skulle vakna till lite mera så gick jag in i duschen och ställde mig under dem hårda strålarna. När jag var klar gick jag ut för att leta upp lite kläder som jag kunde ha på mig. Sedan hasade jag mig vidare till mitt skrivbord som jag hade omvandlat till ett sminkbord och sminkade mig. Jag fortsatte ner till köket för att äta frukost. När jag hade gjort mig iordning så gick jag ut för att vänta på bussen. Medans jag väntade skickade jag iväg ett litet sms till Harry "Godmorgon gullunge, jag är på väg mot skolan nu men jag ringer dig senare när jag har slutat Xoxo". Jag såg att bussen kom närmare busshållsplatsen så jag stoppade ner min mobil i fickan igen och ställde mig vid vägkanten. När bussen stannde framför mig gick jag på. Det var bara jag som gick på vid den här busshållsplatsen. Så jag slapp att tränga mig in i bussen så snabbt som möjligt. Jag gick nästan längst bak bussen och satte mig på en ledig plats. När jag hade satte mig så började bussen att åka igen men stannade bara några minuter senare. Jag såg att längst fram i bussen så gick Annie på.
- Annie kom och sätt dig här bredvid mig, ropade jag högt genom hela bussen och alla kollade på mig.
Hon kollade på mig med ett stort leendei ansiktet och började gå mot mig.
- Godmorgon Victoria! sa hon med en glad röst.
- Godmorgon! svarade jag glatt tillbaka.
- Så vad har du gjort i helgen då? frågade jag medans hon satte sig ner på den lediga platsen brevid mig.
- Ehh...Inget speciellt. Vi har bara haft middag med mina kusiner som var på besök hos oss, men dem åkte hem igår. Vad har du hittat på då? frågade hon nyfiket.
Jag visste inte om jag skulle berätta för Annie om att jag hade varit med One Direction på desas konsert och att jag hade blivi tillsammans med Harry Styles. ag funderade i några sekunder. Precis når jag skulle svara på plingad det till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg Harry's namn på displayen.
- Vem är Harry? frågade hon med ett flin i ansiktet.
- Ehh...det är liksom min pojkvän typ,sa jag och rodnade i ansiktet.
Det märkte hon såklart. Jag blev nästan lite förvånad att inte hela bussen märkte det. För alltid när jag rodnar blir jag lika röd som en tomat i ansiktet och då överdriver jag inte. Jag kände att jag inte hade något att dölja för Annie. Ävem fast att vi bara har känt varandra i några få dagar så kändes det som om vi var bästa kompisar. Så jag berättade allting för henne. Hur vi träffades, konserten och att vi blev tillsammans igår. Vi hade pratat om det nästan hela dagen. Hon var en otroligt bra lyssnare. Men jag tror också att hon blev extra uppmärksam eftersom att det handlade om Harry och One Direction. Efter sista lektionen sa vi hejdå. Hon skulle nämligen bli hämtad av sin mamma direkt efter skolan så jag fick åka hem med bussen ensam idag. När jag kom hem tog jag ett grönt äpple ur skålen som stod i hallen. Mamma hade fått för sig att vi från och med nu skulle ha en fruktskål i hallen. Det var trevligt och då kunde också alla gäster ta en frukt om dem ville ha. Varken jag, Caroline eller pappa fattade varför det var så bra med den fick stå där i alla fall. Jag fortsatte upp för trappan och in i mitt rum. Det första jag gjorde var att slänga mig på sängen och drog upp min mobil för att ringa Harry. Jag behövde inte vänta i mer en ett par singnaler innan han svarade.
- Hej sötnos! Har du slutat nu? frågade han med den mest underbara rösten som fanns i hela världen.
- Aa, jag kom precis hem.
- Bra, för att jag har en överraskning till dig! sa han och man kunde höra att han log medans han sa det.
- Vadå för överraskning? frågade jag lite otåligt.
- Du får se när du väl kommer.
- Okej då! sa jag och försökte låta lite sur.
- Bli inte sur gumman, sa han och skrattade lite.
- Aja, men när och vart ska vi träffas då?
- Jag kan komma till dig om ett litet tag. Jag måste bara fixa lite saker innan bara.
- Okej men vi ses då.
- Hejdå sweetie!
- Hejdå!
Jag la på och log. Undra vad överraskningen är? Jag har verkligen ingen aning. Jag gick in till badrummet för att göra mig i ordning så att jag var lite extra fin tills jag skulle få se min drömprins igen.
Vad tror mi det är för överraskning hon kommer få? Kommer hon gilla den? Kommentar gärna vad ni tror och tycker om novellen.
Ledsen för ett så litet och tråkigt kapitel. Men det blev lite som ett mellan kapitel. Jag vet att uppdateringen inte har varit den bästa heller men jag ska försöka att bättra mig. Men tro mig när jag säger att nästa kapitel kommer att bli såå mycket bättre.
Av: Rebecca & Sanna :)
Sjuk..
Publicerat: 2011-12-07 | 15:27:40 i Allmänt
Hej! Vi vet att uppdateringen är den bästa just nu, men det är för jag (Sanna) är sjuk och Rebecca tränar faktiskt 6 gånger i veckan och har ganska mycket plugg, men jag lovar att kapitlet kommer upp så fort som möjligt, så håll utkik de närmsta dagarna ;)
Bjussar på en bild så länge :D
Kapitel 10 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-04 | 20:24:18 i Allmänt
Jag var så ledsen och arg på honom. Om han inte ville vara med mig så kunde han bara ha sagt det. Eller om han inte kunde så kunde han i alla fall ha ringt mig så att jag slapp sitta och vänta på honom i onödan. Harry var starkare än jag trodde och lyckades vända på mig så nu stog vi bara några centimeter ifrån varandra och kollade in i varandras ögon. Jag kände hur det kom upp en tår ur ögat som ran ner från min kind.
Harrry's Perspektiv:
När jag vände Victoria om så att vi stod mot varandra såg jag att hon var ledsen. Hon var på väg att börja gråta. Jag kan förstå varför. Jag hade låtit henne suttit och vänta på mig i en och en halv timma. Det var inte speciellt snällt av mig. Även om jag berättar för henne vad som hände så kommer hon säkert inte tro mig. Det som hände är faktiskt en typiskt " skylla ifrån sig" replik för att den andra personen inte ska bli arg. Men så var det var illa nog att det faktiskt var sant också. Aja, det ända jag kan göra är att berätta sanningen och hoppas att hon tror på mig.
- Victoria jag är verkligen ledsen att jag är sen. Det var verkligen inte med meningen att du skulle vara tvungen att sitta och vänta på mig såhär länge.
- Aha så jag skulle bara sitta här och vänta ett litet tag eller?
Jag såg att hon började gråta ännu mer och var jag alltid tvungen att råka säge fel saker vid fel tillfällen. Det kom ut helt fel. Såklart så skulle hon inte behöva sitta och vänta på mig i huvud taget.
- Nej förlåt det kom ut helt fel. Jag är ledsen för att du var tvungen att sitta och vänta på mig över huvud taget. Jag tänkte faktiskt komma hit i för väg och göra i ordning en överraskning till dig men...ehh.
- Men vad?
- Jag satte mitt alarm i tid så att jag skulle komma hit redan till halv ett men mitt alarm väckte mig aldrig så när jag vaknade var den redan två. Så när jag såg att vi skulle ha träffats här för en timma sen så sprang jag hit så fort jag kunde.
- Är det din ursäkt, att du inte vaknade av ditt alarm?
- Jag vet att det är nog den sämsta ursäkten i hela världshirtorien men det är faktiskt sant, sa jag och hoppades på att hon skulle tro mig och förlåta mig.
- Är det sant då? frågade hon och tittade in i mina ögon.
- Det är klart att det är sant. Jag skulle aldrig ljuga för dig eller såra dig med flit.
- Okej då jag förlåter dig. Men på ett vilkor!
- Tack och visst vad som helst för dig.
- Att du fixar ditt alarm eller köper en ny väckarklocka, sa hon med ett flin i ansiktet.
- Visst, fixar det idag, sa jag och flinade och tårkade bort tåren som hade runnit ner från hennes kind tidigare.
Jag är otroligt glad att hon har förlåtit mig. Jag vet inte vad jag skulle göra om hon inte hade gjort det. Jag tror att jag håller på att falla för henne även fast att vi inte känner varandra så bra än. Men det ska jag ändra på idag. Jag tog hennes hand i min och vi började gå mot ett café som ligger i närheten av parken.
- Så vad var överraskningen som du hade tänkt att fixa om du faktiskt hade kommit i tid, frågade hon med hennes vackra leende.
Hon har nog den vackraste leendet jag någonsin sett. Jag skulle kunna sitta och stirra på henne i timmar om jag fick.
- Det kan jag ju inte berätta. Du ska få den överrskningen någon annan gång istället. Men just nu så ska vi i alla fall gå till ett café som bara ligger några minuter här ifrån.
- Okej!
Vi gick hand i hand och sa inte ett enda ord till varandra. Våra blickar möttes ett par gånger och hon började rodna direkt. Hon var så gullig när hon gjorde det. Men tyvär var vår lilla gulliga stund över när vi kom fram till cafét. Jag beställde en muffin och en läsk och Victoria beställde samma sak. Vi gick och satte oss vi ett bord som var lite avlägset från alla andras bord. Vi satt och pratade och jag hade det super trevligt. Hoppas bara att hon inte har det tråkigt. När vi var klara betalade jag såklart, vill ju vara en gentleman och sedan så gick vi en liten promenad genom parken hand i hand.
- Vad tänker du på? frågade hon helt plötsligt.
- På dig och oss, svarade jag lite osäkert.
Jag stannade upp och tittade in i hennes ögon. Hon hade dem mest otroliga ögonen jag någonsin sett. Dem var så vackra. Hon hade helt klarblåa ögon. Jag tog ett steg närmare henne så att vi stod tätt intill varandra. Jag kollade in i hennes ögon och det som jag var på väg att säga kom verkligen direkt ut ur mitt hjärta.
- Victoria, jag vill bara säga till dig hur jag känner. Jag kan inte hålla det inne längre. Ända sen jag såg dig för första gången så visste jag att det var något speciellt med dig. Du är så otroligt vacker. Jag har inte kunna sluta att tänka på dig sen jag pratade med dig första gången. Jag gillar dig verkligen och jag vill att det ska var vi två.
- Jag känner precis likadant, jag kan inte heller tänka på något annat än på nästa gång jag ska få se dig eller höra din röst.
Så fort hon hade pratat klart kramade jag om henne. Det kändes så bra att få ha henne i min famn. Jag kände hur glad jag vart när hon sa att hon gillade mig också och jag som var så nervös över att säga det till henne. Jag släppte taget om henne lite med var noga med att fortfarande ha mina armar om henne och kollade henne i ögonen i en sekund. Sedan böjde jag mitt huvud lite neråt mot hennes och kysste henne. Jag kände att hon besvarade kyssen. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna vara lyckligare än nu. Efter några sekunder stoppade hon kyssen och drog tillbaka sitt huvud lite.
- Varför gjorde du så för? Vi som hade det så mysigt, sa jag och log.
- Tro mig jag gillade det också, men vi kanske inte ska stå här mitt i parken och hångla där det springer runt en massor av små barn och leker.
- Sant kom så går vi, sa jag och tog hennes hand.
Vi gick bara runt lite i närheten och tog en promenad. Efter ett tag så kollade jag på klockan.
- Ojdå! den är redan halv fem, sa jag lite förvånat.
- Åhh nej jag måste börja gå nu, sa hon med en ledsen min i ansiktet.
- Det gör ingen vi kommer ju ses snart igen. Vad ska du göra imorgon förresten?
- Jag går i skolan som alla andra ungdomar som inte slipper för att dem är värsta super kändisarna.
- Juste, men vi kan väl ses efter att du han kommit hem då?
- Aa visst. Men jag ringer dig när jag har slutat.
- Bra!
Vi sa hejdå och sen så gick hon. Jag som inte hade lust att släppa taget om hennes hand. Men jag var ju illa tvungen. Men imorgon så ska jag få hålla henne och vara med henne igen. Jag ska nog fixa i ordning överraskningen som jag inte hann fixa till idag till imorgon. Jag började också att gå hemåt med ett stort smile i anriktet.
Victoria's Perspektiv:
Det här har nog varit den bästa dagen i hela mitt liv tänkte jag för mig själv när jag var på väg hemåt. Nu om pappa frågade om Harry igen och måste svara så vet jag i alla fall vad jag ska svara. Att jag har fått en ny pojkvän. Antagligen den bästa som finns i hela världen också.
Hopppas att ni gillade kapitlet. Nu blev det ett från Harry's Perspektiv. Jag tycker att det blir lite roligare om man får veta vad han tycker och tänker om det som händer också :)
Jag är inte säker om nästa kapitel kommer upp imorgon för att jag (Rebecca) har träning och måste plugga och Sanna har blivit sjuk. Men jag ska försöka att hinna med ett till kapitel till er. Kom ihåg att kommentera så mycket ni bara kan!!!
Av: Rebecca & Sanna :)
Kapitel 9 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-04 | 01:27:45 i Allmänt
Jag fick ett till sms av Harry och jag kollade vad han hade skrivit "Visst ses där, längtar redan sweetie Xoxo" När jag läste dem sista orden blev jag så glad så att jag började fnittra och jag kände fjärilar i magen. Jag ska snart gå och träffa Harry Styles från One Direction. Jag är verkligen den lyckligaste tjejen på jorden just nu.
Jag bytte om till något lite mer finare. Jag ville såklart se bra ut när jag är med honom men jag vill inte heller att det ska se ut som om jag försöker alldeles för mycker. Jag stod och rotade i min garderob ett ganska bra tag tills jag hitta dem perfekta kläderna. Det fick bli ett par vanliga jeans shorts, ett ljus rosa pösigt linne, svarta klackskor och lite accsessoarer. Jag tog på mig kläderna gick in till badrummer och fixade till mitt smink lite. Jag gick ut till min säng och tog upp min mobil som låg på nattduksbordet. Jag kollade vad klockan var. Den var redan halv ett. Jag tog snabbt fram en litet handväska som jag la min mobil, nycklar, pengar och lite andra småsaker i. Sedan gick jag ner till hallen och precis när jag skulle ta ett steg över tröskeln ropade en mörk och djup röst efter mig. Det var pappa, varför nu? Kan han inte vänta tills jag kommer hem. Han ville säkert bara fråga ut mig vart jag skulle och vem jag skulle vara med. Han kommer säkert göra det tills han börjar lite på mig igen. Vilket antagligen inte är på ett bra tag.
- Vad är det pappa? ropade jag från hallen med en gnällig röst.
- Har du lust att komma in i vardagsrummet och prata med mig i en sekund bara, svarade han med en lungn röst.
- Okej då jag kommer.
Jag stängde dörren och började gå in mot vardagsrummet. När jag kom dit så såg jag pappa sitta och titta på en fotbolls match på tv:en med en öl i handen. Det är vad han brukar göra på en söndag så det var ingen chock direkt att se honom sittandes i sin favorit fåtölj och lata sig.
- Vad är det?
- Nej inget speciellt jag undrade bara vart du ska gå lilla du?
- Jag ska bara ut och träffa en vän pappa, du böhöver inte fråga vart jag ska gå hela tiden.
- Jasså den här vännen råkade inte vara den där Harry som ringde dig inatt eller?
Jag kunde inte fatta att pappa alltid var tvungen att vara så pinsam och jobbig. Var han tvungen att ta upp att han ringde mig inatt också. Han ville säkert bara få mig att må dåligt över det som hände igår och man kan ju lätt säga att han hade lyckats.
- Okej pappa förlåt mig att jag ljög igår, det var verkligen dåligt av mig. Men kan vi släppa det nu?
- Okej men bara så du vet så det enda jag vill är att du har insätt att det du gjorde igår var fel.
- Tro mig det har jag och jag är verkligen ledsen, det kommer inte hända igen.
- Bra. Men är det Harry som du ska vara med? Är han din pojkvän? Du vet väl att du kan berätta för mig om du vill.
- Hejdå pappa! jag går nu, sa jag med en bestämd röst och började gå mot hallen.
- Okej då, hejdå!
Jag gick ut genom dörren och stängde den ganska hårt så att pappa kunde höra att jag hade gått. Vilken tur att jag kom undan alla hans frågor. Jag har ingen aning om vad jag skulle ha svarat om han inte hade låtit mig gå bara. Men förhoppningsvis så kommer jag veta efter att jag har träffat Harry idag. Jag tog upp min mobil och kollade på klockan. Det var ungefär 20 minuter tills vi skulle träffas. Bra då hinner jag nog ganska precis. Jag började gå mot parken och han fram med marginal. Det var 5 minuter tills vi skulle träffas. Jag satte mig ner på närmsa bänk och la ner min väska bredvid mig och väntade. Jag satt och väntade i det som kändes som en evighet. Jag tog upp min mobil och kollade på klockan. Den var redan halv två. Jag hade nu suttit här i 35 minuter och väntat på honom. Jag började att bli lite nervös över om han hade kanske glömt bort att vi skulle träffas. Men jag försökte att vara possetiv. Han kanske bara var lite sen eller så kanske det råkade hända någonting på vägen. Jag satt kvar på bänken och bestämde mig för att vänta ett litet tag till. Men till slut fick jag nog. Jag kollade på klockan. Nu hade jag suttit här och väntat på honom i nästan en och halvtimme. Jag tog min handväska och började gå hemmot igen. När jag bara hade gått ett par steg bort ifrån bänken hörde jag någon ropa mitt namn. Men jag fortsatte att gå. Jag hörde ropet igen och jag kunde utan tvekan känna igen den. Det var Harry som ropade på mig. Men jag var alldeles för arg på honom för att stanna och höra på hans bortförklaring. Jag vet att jag borde stanna för att det är inte ofta man får en chans att få vara med Harry, men jag tycker att de spelar ingen roll om han är känd eller inte. Han kan inte bara komma och gå som han vill. Jag har faktiskt också känslor. Jag kunde höra från hans steg att han kom närmare. Han sprang. Efter bara några sekunder så tog han tag i min arm och försökte att stanna mig. Men jag skakade bara bort hans hand och fortsatte att gå. Men ha gjorde ett nytt försök med att stanna mig. Jag var så ledsen och arg på honom. Om han inte ville vara med mig så kunde han bara ha sagt det. Eller om han inte kunde så kunde han i alla fall ha ringt mig så att jag slapp sitta och vänta på honom i onödan. Harry var starkare än jag trodde och lyckades vända på mig så nu stog vi bara några centimeter ifrån varandra och kollade in i varandras ögon. Jag kände hur det kom upp en tår ur ögat som ran ner från min kind.
Jag hoppas att ni gillade kapitlet, lite drama i novellen. Vad tror ni kommer att hända? Kommentara gärna vad ni tror och vad ni tycker om novellen hittills. Jag tror att nästa kapitel kommer upp imorgon men om vi inte hinner så kommer det upp på måndag istället.
Av: Rebecca & Sanna :)
Kapitel 8 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-12-03 | 00:01:03 i Allmänt
Han kollade på mig som ett frågetäcken. Men jag orkade inte berätta för honom nu att jag hade smygit hemmifrån för att få träffa honom.
- Jag berättar en annan gång, sa jag och log.
- Okej!
Vi sa hejdå till varandra och jag gick in genom dörren. När jag kom in så såg jag mamma och pappa stå där med armarna i kors och titta på mig med stränga blickar. Åhh, nej nu är jag körd tänkte jag.
Jag stängde ytterdörren bakom mig och tog av mig mina skor och min jacka och kollade ner i golvet. Vad ska jag göra nu tänkte jag.
- Så vart har du vart då lilla fröken? sa pappa med en sträng röst.
- Jag var bara ute och tog en liten promenad, jag kände att jag behövde lite frisk luft. När jag precis hade sagt klart meningen kände jag hur det var nog den värsta lögnen jag någonsin sagt. Jag sa ingenting efter, jag bara stod och tittade ner i golvet och skämdes.
- Vi är väldigt besvikna på dig Victoria, gå upp på ditt rum nu.
Jag sa inte emot utam gick förbi dem och började gå upp för trappan. Men när jag tog första steget i trappan harklade sig pappa och jag vände mig om. Han räckte ut sin hand och sa att jag var tvungen att ge min mobil till honom. Jag kollade först bara på honom med en envis blick men tillslut gav jag den till han.
- Jag kommer att ta hand om den här i ett par dagar nu, sa han med en sträng röst.
- Ett par dagar?! Kom igen pappa det är ju min mobil!
- Om du fortsätter att gnälla blir det en hel vecka.
Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag kände hur mina tårar började rinna ner från mina kinder och hur ilskan kokade innuti mig. Efter ett litet tag så gick jag och la mig för att sova och jag somnade direkt. Jag var helt utmattad efter att ha varit på konserten. Nästa morgon vaknade jag av att mamma stog och knackade på min dörr.
- Vi ska äta frukost nu, så gör dig i ordning och kom ner, sa mamma med en vänlig röst.
- Jag orkar inte just nu så jag kommer ner och äter om ett litet tag.
- Okej!
Jag somnade om igen och vaknade inte förrän en timme senare och klockan var redan halv elva. Jag gick upp ur sängen och gick till min garderob. Jag tog på mig ett vanligt vitt linne och ett par svarta jeans. Sedan gick jag in i badrummet och drog några drag genom mitt hår med hårborsten och så tog jag på lite mascara och puder i ansiktet. Jag gick ut ur badrummet, ut ur mitt rum och ner för trappan för att gå till köket och äta frukost. När jag kom in i köket var det ingen där. Jag tog fram lite saker för att äta frukost och satte mig vid köksbordet för att börja äta och då kom pappa in med en besvärande blick i ansiktet.
- Jag vet inte vad jag ska göra åt det här, sa hon och kollade på min mobil som han höll i handen.
- Vadå, vad är det, har den gått sönder eller? frågade jag oroligt.
- Nej den har inte gått sönder. Men det är någon som heter Harry som har ringt dig flera gånger inatt och igår kväll, sa han och kollade på mig.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Jag kunde ju inte säga att han ringde mig för att senast när vi sågt så hade jag stått och kysst honom utanför min dörr medans ni stod och väntade på att jag hade kommit hem. Så jag var tvungen att dra till med en litet vitlögn igen.
- Ehh...han var en av mina kompisar som jag var ute med igår och jag antar att han bara ville se till så att jag kom hem säkert, sa jag och kollade ner i marken. Hoppas att han inte märker att jag ljög. Jag är nämligen en usel lögnare.
- Aja det är bra att dina nya kompisar ser till så att du är okej. Men nästa gång du ser honom så kan du väl be honom att sluta ringa dig mitt i natten. För att han väckte både mig och mamma flera gånger inatt.
- Aa visst ska jag det, sa jag och skämdes som bara den.
- Det är kanske bäst om du tar hand om det i alla fall då, sa pappa och gav tillbaka min mobil till mig.
- Tack så jätte mycket pappa!
- Det var så lite så. Men Victoria jag vill aldrig att det händer igen.
- Nejdå!
Jag åt upp min frukost och började att springa upp mot mitt rum men på vägen upp stannade pappa mig.
- Du Victoria är det något du har lust och berätta, exempelvis om vem den här Harry är?
När jag hörde pappa ställa den där frågan trodde jag att jag precis sjönk igenom trappan, igenom golvet och ner i marken. Han ska alltid vara så pinsam och sätta mig i såna här jobbiga situationer. Varför?
- Pappa ta det lungt, vi är bara vänner! sa jag och började rodna.
- Okej men om det är något så vet du att du kan prata med mig.
- Tack pappa!
Visst min pappa kunde vara otroligt pinsam och jobbig men han är endå som min bästa vän. Jag kan verkligen prata om alltig med honom. Eller nästan allting, så länge det inte har någonting med killar att göra. Men jag vet att pappa alltid kommer att finnas där för mig och jag har tur som har en sån underbar pappa.
När jag kom upp till mitt rum slängde jag mig ner i sängen och skrek allt vad jag kunde ner i min kudde. Jag kan inte fatta det. Att Harry hade ringt mig igår efter vad som hade hänt, helt otroligt. Och otroligt pinsamt att när han väl ringer så ligger min mobil inne hos mamma och pappa. Han måste ha undrat varför jag inte svarade. Hoppas bara inte att han är sur på mig. Jag tod upp min mobil och bestämmde mig för att skicka iväg ett förlåt sms till honom för att jag nte kunde svara. " Jag är verkligen ledsen för att jag inte svarade elr ringde upp igår, mamma och pappa fick reda på att jag hade smugit hemmifrån så dem tog min mobil. Men nu har jag fått tllbaka den. Hoppas att du inte är sur på mig? Lea Xx :)" Jag gick in i badrummet för att borsta tändena och när jag komtillbaka till min säng så vibrerade min mobil till. Jag tog upp mobilen och kollade på displayen. Det var ett sms från Harry. "Det gör inget gullet, hoppas bara inte att du hamnade i massor av trubbel bara för att vara med oss och jag skulle alldrig kunna vara sur på dig. Har du lust att göra något idag, killarna ska iväg och jag är helt ensam. Saknar dig, din Harry Xoxo" Jag fick rysningar av att bara läsa smset. Jag var som förtrållad och kunde inte sluta ett le så fort jag såg honom eller bara hörda hans nams. Jag skickade snabbt tillbaka ett sms "Nejdå, dem blev bara lite sura att jag ljög för dem men jag skulle jätte gärna vilja göra något idag. Kan vi mötas i parken runt ett Xoxo?" Jag tog upp min dator i knät och loggade in på twitter och facebook för att kolla om det hade hänt något nytt och som vanligt så hade inget spännande hänt. Jag fick ett till sms av Harry och jag kollade vad han hade skrivit "Visst ses där, längtar redan sweetie Xoxo" När jag läste dem sista orden blev jag så glad så att jag började fnittra och jag kände fjärilar i magen. Jag ska snart gå och träffa Harry Styles från One Direction. Jag är verkligen den lyckligaste tjejen på jorden just nu.
Hoppas att ni gillade det här kapitlet. Vad tror ni kommer hända mellan Victoria och Harry? Om vi orkar kommer nästa kapitel upp nån gång under helgen och om ni kommenterar blir vi bara mer pappade för att skriva mer så: KOMMENTERA! :D
Av: Rebecca & Sanna :)
Uppdatering!
Publicerat: 2011-11-29 | 21:46:10 i Allmänt
Vill bara hålla er uppdaterade och säga att nästa kapitel kommer dröja lite, för Rebecca är sjuk och jag Sanna har tre prov den här veckan och jag prioriterar skola framför att blogga. Men kapitlet kommer förhoppningsvis på torsdag- fredag. Hoppas ni orkar vänta, för nästa kapitel kommer äga!
Bild på killarna från deras inspelning av "One thing"
Kram: Sanna & Rebecca :)
Kapitel 7 - Dreams Come True
Publicerat: 2011-11-27 | 17:53:54 i Allmänt
Harrys Perspektiv:
Jag hade precis ringt en taxi ocg bett den köra Victoria hit till konserten. Hoppas bara att det inte var för mycket och att det inte är för självklart att jag gillar henne. Jag vet inte riktigt vad det är men hon verkar vara riktigt rolig och snäll. Jag blir bara glad av att se henne och så är hon ju super snygg. Hon är så söt också när hon gör bort sig och rodanr. Jag hoppas bara inte att hon tycker jag är jobbig som kommer hen till henne och plingar på och ber henne möta mig här. Jag vill bara göra de här så smidigt dom möjligt. Helt plötsligt ringer det på min mobil och jag tig upp den och kollade på displayen. Det var hon.
- Hej! svarade jag lite nervöst.
- Hej! jag är framma om en minut så du kan väl fråga om någon kan komma ut och möta mig?
- Okej! va bra och visst gör jag det.
Jag la på och la ner mobilen i fickan. Jag märkte att killarna stod och tittade på mig så jag vände på mig och gick till dem.
- Vad? frågade jag lite stöddigt.
- Harry,Harry...du vet att du kan berätta allt för oss, sa Louis och flinade.
- Vadå?
- Ja, tjejen du pratde med såklart du är ju helt röd i ansiktet. Är du nervör för att träffa henne eller? frågade Liam med ett ännu större flin i ansiktet.
- Va, är jag röd i ansiktet? sa jag och började rodna ännu mer.
- Aha så du är nervös för att träffa henne. Är det hon som du stannade och pratade med innan vi åkte hit?
- Kanske...
- Han var söt, sa Zayn.
- Jag vet, men hon är "off limits"!
- Jaja vi ska inte göra nått Harry, ta det lungt.
Victorias Perspektiv:
Jag gick ut ur taxin och såg att det stod en vakt och tittade på mig. Han började gå mot mig.
- Är det du som är Victoria? frågade han vänligt.
- Aa det är jag, svarade jag lite osäkert.
- Följ med mig så ska jag visa vägen.
Jag sa inget mer utan gick bara med honom. Vi gick runt nästan hela byggnaden och in i en stor grå dörr. När vi kom in så var det massor av folk som sprang runt med en massa sladdar och annat i händrena. Det är här alla som fixar scenen måste jobba tänkte jag. Vi fortsatte och gå. Tillslut kom vi till en jätte lång korridor. Han stannade vi en av dörrarna som det stod "One Direction" på. Han knackade på och Harry öppnade dörren. När han såg att jag var med så gick han snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag stod bara där och njöt av hans närhet. Men som tog slut alldeles för snabbt av att några stod bakom Harry och busvisslade åt oss. Det var resten av bandet. Vi vände oss om och tittade på dem och jag såg att Harry rodnade. Vad gulligt.
- Låt inte oss störa er, sa Niall och flinade.
- Haha jätte kul...sa Harry lite ironiskt.
- Hej! Det är jag som är Victoria, sa jag och gjorde en liten hälsnings skest med handen.
- Tro mig, vi vet redan vem du är. Harry här har berättat hur mycket som helst om dig.
- Bara bra saker hoppas jag.
Alla skrattade lite och jag såg hur Harry rodnade ännu mer över vad hans vänner hade sagt till mig. Han var så söt när han rodnade. Jag hade bara lust att krama om honom och vara i hans famn igen.
- Ja som du redan har märkt så är det här är mina otroligt skämmiga vänner Niall, Louis, Zayn och Liam.
- Vadå skämmiga? sa Louis och låsades att vara förvånad.
Killarna kom fram till mig och gav mig en varsin kram. Jag kunda inte fatta det att jag står nu, här i One Directions loge och snackar och kramar killarna. Alla var så himla snygga och coola men Harry var såklart snyggast av dem. Vi satt och snackde och skrattde ett litet tag medans det kom in massor av fans och väntade på att dem skulle börja. Jag satt bedvid Harry hela tiden och jag märkte att han stirrade på mig ibland. Det kunde inte bli bättre än så här. Efter ett litet tag kom det in en man som sa att dem var tvungna och gå för att göra sig redo för att gå upp på scenen. Harry visade vart jag skulle gå för att komma ut till publiken till min plats. Jag kramade honom och önskade killarna lycka till och gick och satte mig bland alla andra fans. Jag hade nog den bästa platsen av alla, längst fram i mitten. Så jag såg precis allting under hela konserten. Jag märkte att lite då och då så fick jag ögenkontakt med Harry och han blinkade åt mig. Jag hade en sån tur att det var ganska mörkt inne i rummet så han kunde inte se att jag rodnade. När konserten var slut så kom det fram en vakt till mig och sa att Harry ville att jag skulle komma till deras loge igen. Den andra tjejerna som stod bredvid mig kollade på mig och jag såg att dem var avundsjuka på mig. Jag följde med vakten till deras loge. När jag kom in i rummet så kom Harry fram till mig och mötte mig med det vackraste leendet jag någonsin sett. Han tog ännu ett steg fram mot mig och kramde om mig. Jag la mina händer runt hans hals och jag kände hur han var helt svettig. När vi släppte tagen om varandra så kollade han in i mina ögon och jag kände hur jag blev alldeles kväsvag.
- Du var jätte bra, slank det ut ur min mun och jag rodnade lite och kollade ner i marken.
- Tack!
- Uhhm...Vi andra då? frågade Liam med ett smile i ansiktet.
- Såklart så var ni också bra.
- Tack! svarade han och log lite stolt.
- Eh...Jag undrade bara om du ville hänga med mig och grabbarna. Vi hade tänkt att gå och äta någonstans? frågade Harry.
- Det skulle vara jätte kul. Men bara om det är okej med er andra också jag vill inte störa?
- Det är klart att du ska följa med, sa Harry och kollade på killarna.
Alla fyra stod bara och nickade och log. Jag gick och satte mig i soffan för att vänta på killarna. Dem skulle bara byta om till nya rena kläder. När dem kom tillbaka så gick vi till deras bil och började köra mot resturangen. Vi hade jätte roligt och trevligt. När vi hade varit där i ca 2 timmar var klockan redan elva. Vi gick tillbaka till bilen och killarna insisterade på att köra hem mig även fast jag sa att jag kunde ha tagit en taxi hem till mig.
- Så då var vi framma, sa Louis.
- Jag följer dig till dörren, sa Harry och log mot mig.
- Okej, svarde jag bara och log.
Harry öppnade min dörr och hjälpte mig ut ur bilen. Jag ropade hejdå till resten av killarna som satt kvar i bilen och den ropade hejdå tillbaka. Vi gick helt tysta tätt intill varandra till min dörr. Vi båda stannade på min dörrmatta som var utanför min dörr. Vi ingenting utan bara stod och tittade på varandra. Jag märkte att Harry böjde sig lite neråt mot mitt ansikte och jag kände hur jag blev mer och mer nervös destå närmare han kom. Tillslut var det bara ett par centimeter mellan våra läppar. Han la sin högra hand på min midja och den andra på min kind och våra läppar möttes i en perfekt kyss. Jag satte mina armar runt hans hals och besvarade kyssen. Det kände nästan som om jag lyfte från marken. Det var helt underbart och jag ville aldrig släppa taget om honom. Men jag var tyvär illa tvungen. Jag tittade in i hans ögon och bara log.
- Wow! var det enda som kom ut ur Harry's mun.
- Det kan man verkligen säga. Jag är verkligen ledsen men jag måste gå innan mamma och pappa har märkt att jag lämnat huset.
Han kollade på mig som ett frågetäcken. Men jag orkade inte berätta för honom nu att jag hade smygit hemmifrån för att få träffa honom.
- Jag berättar en annan gång, sa jag och log.
- Okej!
Vi sa hejdå till varandra och jag gick in genom dörren. När jag kom in så såg jag mamma och pappa stå där med armarna i kors och tittade på mig med stränga blickar. Åhh, nej nu är jag körd tänkte jag.
Vad tror ni kommer hända nu? Tror ni att hon kommer att berätta vart hon har vart hela kvällen eller kommer hon att ljuga om det? Kommentera vad ni tror så kommer nästa kapitel upp snabbare!
Av: Rebecca & Sanna :)
Kommentera!
Publicerat: 2011-11-26 | 14:18:29 i Allmänt
Om vi får minst 5 kommentarer så kommer nästa kapitel upp idag.. annars kommer det troligtvis på måndag :)
Tack på förhand! :D
PS Det måste vara från olika IP adresser :P
