directioners

- Mamma jag måste gå på toa! Sa jag

- Okej men skynda dig tillbaka, vi ska gå ombord om fem minuter. Sa hon lite halvt irriterad.

När jag satt på toan hörde jag i högtalarna att vi skulle gå ombord. Så jag skyndade mig men när jag kom till gaten så var ingen där.

Jag stod där i chocktillstånd med öppen mun. De kan väl inte ha åkt och lämnat mig? Jag känner hur tårarna börjar rinna. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där står mamma.

- Åh vad glad jag är att det är du mamma!

- Ja, hörde du inte att de sa i högtalarna att vi skulle byta gate, för flygplanet från Heathrow var försenat så vi skulle ta ett annat?

- Nej, jag måste ha tvättat händerna då, så jag inte hörde.

- Okej, men nu måste vi skynda oss.

Vi gick ombord och en och en halv timme senare är vi framme i England. Jag har varit i England en gång förr, men det var snart tre år sen. För min lilla syrra Caroline är det däremot första gången. Vi fick stå och vänta i typ tjugo minuter innan våra väskor kom på rullbandet. Sen gick vi för att hitta en taxi, vilket inte var så svårt för det stod minst trettio taxibilar på en lång rad när vi kom ut. När vi satt i taxin satte jag på mig mina snövita hörlurar och lyssnade på ”What makes you beautiful” med One Direction. De är verkligen grymma. Efter ett tag såg jag att Caroline satt och garvade åt mig, då hade jag tydligen sjungit med i refrängen ganska högt.

Jag sitter och kollar ut genom fönstret när taxin plötsligt stannar. Vi stannar framför ett stort hus, alltså inte enormt men större än det vi bodde i, huset var vitt med stora fönster och ganska stor tomt. Jag har sett några bilder av huset tidigare, men det såg inte likadant ut då. Området verkar i alla fall vara fint tänkte jag innan vi gick in i huset.

När jag går in genom dörren känner jag doften av något jag känner igen, men kan inte riktigt komma på vart jag har känt doften förr.

- Mamma? Ropade jag medan jag bara stod där i hallen och beundrade husets underbara insida.

- Ja, vad är det gumman? Frågade hon med en orolig röst och kom snabbt in i hallen igen.

- Jag undrade bara vilket rum som var mitt?

- Jag och din pappa hade tänkt att du skulle få det som är upp för trappan och det första till höger, det samma för dig Caroline fast till vänster.

- Okej tack mamma, sa vi båda i kör.

Jag och Caroline sprang upp för trappan och in i våra rum. Jag hade aldrig sett ett så fint rum i hela mitt liv. Det var så mycket större, finare och bättre än det i vårt förra hus. Väggarna var redan målade, dem var beige färgade och så hade jag trägolv med en stor röd matta på. Mitt rum var redan inrett med mina gamla möbler som jag hade förut. Fast jag hade också fått några nya saker i mitt rum, en platt tv som hängde på väggen, nya gardiner som matchade mattan och ett jätte fint mörkt skrivbord som jag aldrig fick plats med i mitt gamla rum. Det kanske inte kommer bli så dåligt att bo här i alla fall tänkte jag medan jag stod mitt i rummet och kollade runt. Till slut släppte jag min väska och slängde mig i min säng, det var fortfarande lika mjuk och bekväm som den var förut även fast att det hade färdats flera mil.

- Caroline och Victoria kom ner är ni snälla, ropade pappa från undervåningen.

- Kommer skrek vi båda i kör.

När vi kom ner för trappan gick vi till köket där mamma och pappa stod. Det var ett jätte fint kök. Det fanns ett stort matbord med plats för säker 10 personer, en köks ö och en stor kyl och frys.

- Jag hade tänkt att stanna kvar för att bära in dem sista kartongerna från lastbilen som kom med våra saker. Men ni får ta och följa med och handla med mamma för att vi har inget middag till ikväll, sa pappa.

Jag och Caroline gjorde som pappa sa och följde med för att handla mat i affären med mamma. Vi var säkert borta i flera timmar för att vi kunde inte hitta till affären först och sen när vi väl kom dit så var det jätte mycket folk där och köerna var otroligt långa. Men till slut kom vi hem och då åt vi middag direkt. Sedan så gick jag upp till mitt rum för att packa upp mina sista saker från flyttkartongerna. När jag var klar tog jag upp min mobil för att kolla på klockan, den var redan 20 minuter i 10. Jag var ganska trött efter flytten så jag gick in i bad rummet för att duscha och borsta tänderna. Jag gick sedan till min garderob och bytte om till min rosa pyjamas med små röda hjärtan på. Precis innan jag la mig ner i sängen för att sova så skickade jag ett sms till Tina: ” Jag saknar dig såå, jag vet inte hur jag ska klara av min första skoldag imorgon utan dig :(”. Sedan så gick jag och la mig för att sova.

Nästa morgon vaknade jag av att mamma ropade på mig nerifrån att jag var tvungen att gå upp och göra mig i ordning för skolan. Hon lovade nämligen att väcka mig i klockan sju så att jag hade en timme på mig att göra mig i ordning och ta mig till skolan. Jag tog upp min mobil från nattduksbordet och kollade på klockan. Den var redan 10minuter i 8.

- Neej! Jag kommer att komma för sent första dagen, skrek jag för mig själv och fick panik.

________________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända? Kommer hon att komma i tid för första skoldagen i alla fall? Kommentera vad ni tror.

Av: Sanna och Rebecca :)