directioners

Jag stod och packade ner mina sista saker i flyttkartongen. Jag förstår inte hur jag kunde gå med på att flytta till London och lämna alla mina kompisar men framför allt min pojkvän Noel. När jag berättade det för han att jag skulle flytta tog han det till min förvåning ganska bra. Jag trodde verkligen han älskade mig lika mycket som jag älskade honom, men tydligen hade jag fel för nu är han på g med annan.

Jag la min mobil i fickan och gick ner för trappan. Sedan tog jag på mig mina nya lila converse och min utslitna jeansjacka. Det var väldigt kyligt ute trots att det är vår. Med tunga steg gick jag ner för gatan mot Tinas hus. Vi har varit bästa vänner sen på dagis så jag förstår inte hur jag ska klara mig utan hennes värmande ord när jag behöver dem som mest. Jag öppnade hennes halvtrasiga grind och gick fram och plingade på dörren. Efter några sekunder öppnade dörren hon och jag slängde mig i hennes famn. Ingen av oss kunde hålla in tårarna längre och vi stod där säkert i flera minuter tills hennes mamma kom och avbröt.

-  Hej Victoria! Vill du komma in och ta en fika? Jag har precis bakat scones som fortfarande är varma.

-  Ja tack gärna! Jag kommer verkligen sakna alla våra goda fikstunder tillsammans.

Jag torkade bort tårarna från min kind och gick in i deras lilla mysiga hus. Varje gång jag kom hem till Tina luktade det alltid likadant, nybakat. Vi satt och pratade, säkert i flera timmar om precis allt. Hur länge vi känt varandra, att vi måste ses under sommarlovet och massa annat. När det började mörkna sa jag att jag var tvungen att gå hem för att orka gå upp tidigt imorgon. Jag kramade Tina för sista gången på länge och sa att vi måste höras minst tre gånger i veckan.

När jag kom hem sprang mamma och pappa runt som galningar i huset för att hinna med det sista innan flytten imorgon. Jag var så trött så jag sa god natt och gick upp till mitt rum. Jag gick in på twitter och skrev: ”I can’t belive that I’m leaving tomorrow, I’m gonna miss you #tinadirection soo much!” Sedan gick jag in i badrummet och sminkade av mig och borstade tänderna. Efter det gick jag in till min garderob för att ta min pyjamas. Så tom som min garderob var nu har jag aldrig sett den tidigare, det var endast min pyjamas och mina kläder för imorgon som var där. Så fort jag la mig i sängen somnade jag.

Nästa morgon vaknade jag 06.30 av att min mamma kom in i rummet och drog upp persiennerna. Jag kände hur solstrålarna bländade mig så jag drog täcket över huvudet. Men mamma var den som inte gav sig i första taget så hon drog bort mitt täcke. Jag blev irriterad men gick upp ändå. Flyget skulle avgå från Arlanda klockan 09.00. Så jag slängde i mig två mackor och gjorde mig i ordning. Att sminka mig idag orkade jag inte men däremot satte jag upp håret i en hästsvans.

Pappa som är tidsoptimist var jätte stressad och tutade på minst åtta personer på väg till flygplatsen trots att det tar högst en kvart dit.

När vi kom fram checkade vi in våra väskor och sedan gick vi till gaten.

-  Mamma jag måste gå på toa! Sa jag.

-  Okej men skynda dig tillbaka vi ska gå ombord om fem minuter. Sa hon lite halvt irriterad.

När jag satt på toan hörde jag i högtalarna att vi skulle gå ombord. Så jag skyndade mig men när jag kom till gaten så var ingen där.

___________________________________________________________________________

Var kan dem vara? Har planet redan lyft utan henne? Kommentera vad ni tror så kommer nästa kapitel snabbare. Hoppas ni kommer gilla vår novell och adda gärna oss på facebook (Sanna Sjölander & Rebecca Wiklund)