directioners

Jag kunde inte fatta det. Självaste Harry Styles skrivit " Nice girl #Victoria_1D, you guy's should follow her on twitter". Jag satt bara och tittade på dataskärmen och läste hans tweet flera gånger om med världens största smile i ansiktet. Jag gick sedan och la mig för att sova, men det kunda jag såklart inte. Jag låg bara och tänkte på Harry och det han hade skrivit om mig. Men efter typ en halvtimme så somnade jag tillslut.

Jag satt nere i köket och väntade på att mamma och pappa skulle komma ner så att jag kunde fråga dem om jag fick gå på spelningen idag.

-  Godmorgon gumman, sa pappa med sin trötta morgonröst.

-  Godmorgon, svarade jag bara lite snabbt tillbaka.

-  Jag undrade bara om ehh...började lite tyst.

-  Undrade vad?

-  Om jag kanske kunde få gå på en konsert imorgon, sa jag medans jag kollade ner i marken och hoppades på att dem skulle säga ja.

-  Men imorgon skulle vi ju till London och ha en trevlig dag med familjen.

-  Jag vet men jag vill jätte gärna gå och titta.

-  Nej, ledsen Victoria jag har redan bestämt mig du ska åka med oss imorgon.

-  Meeen pappa, sa jag lite gnälligt.

-  Neej Victoria, det här är slutdiskuterat, sa pappa med en sträng röst.

-  Okej.

Jag kände att jag var nära på att börja gråta så jag sprang snabbt upp till mitt rum. Det var där jag spenderade hela min dag också. Jag gick inte ner från mitt rum förrutom när vi skulle äta lunch och middag. Jag gick in i badrummet för att göra mig i ordning för att sova. När jag kom ut ur duschen satte jag mig i sängen med datorn i knät. Jag klickade upp twitter och såg att Harry hade skrivit till mig "I hope i'll see you tomorrow #Victoria_1D!!!" Jag ville så gärna gå imorgon. Men pappa hade ju sagt nej och han vart ganska sur när jag försökte att övertala honom om att jag skulle få gå. Men det var inget som skulle hålla mig borta från att gå på den här konserten och att få träffa Harry igen. Inte ens min pappa. Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna gå, men jag måste komma på något snabbt. Jag skrev tillbaka " C U there #Harry_Styles :)". Kunde bara inte låta bli.

När jag vakande nästa morgon stannade jag kvar i sängen istället för att gå ner till köket som jag brukar. Efter att jag bara hade varit vaken i 10 minuter kom mamma upp till mitt rum. Knack, Knack.

-  Kom in, sa jag tyst och mamma gick in genom dörren och satte sig på sängkanten.

-  Hur är det gumman, sa mamma lite oroligt och satte sin hand på min panna.

-  Inte så bra. Jag har jätte ont i huvudet och mår illa.

-  Vi som skulle åka in till London idag, men jag antar att vi får ta och stanna hemma nu.

-  Neej!!! skrek jag nästan.

-  Va?

-  Jag menade ni ska inte behöva stanna hemma bara för att jag inte kan följa med. Åk ni så stannar jag hemma och vilar.

-  Är du säker gmman för att jag skulle inte vilja lämna dig ensam om du mår jätte dåligt.

-  Ja, jag är säker och jag kommer säkert att må mycket bättre om jag bara få vila mig lite idag.

-  Okej, men vi sa åka om bara 10 minuter.

-  Okej vi ses sen när ni kommer tillbaka. Förresten när kommer ni tillbaka?

-  Jag vet inte riktigt men vi kommer antagligen hem gaska sent om det är okej?

-  Ja, det är klart att det är okej, ses då.

-  Hejdå!

-  Hejdå!

Efter bara några minuter hade dem gått. Jag gick upp ur sängen och in i duschen. Jag kan inte fatta att hon gick på det dära. Jag som nästan inte fick godkänt i min teater klass hemma i Sverige. Haha, aja nu kan jag i alla fall gå till konserten ikväll. När jag kom ut ur duschen gick jag och tog på mig lite kläder, gick ner för att äta frukost och sedan så åkte jag till stan för att hitta något som skulle kunna ha på mig ikväll. Jag hittade en jätte fin svart och blå klänning och ett passande par svarta klackskor till. När jag kom igen så gick jag upp på mitt rum och satte mig framför spegeln. Jag fixade mitt hår och sminkade mig lite extra fint. Jag kände nu imagen att jag var nervös över att gå dit iväll. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. Den var redan tre och konserten började sju. Så jag hade ungefär tre timmar på mig att bli klar. Helt plötsligt så knackade det på dörren. Undra vem det kan vara tänkte jag för mig själv medans jag gick mot dörren. När jag öppnade så stod Harry där med sitt vackra leende som fick mig att smälta. Han hade på sig en mörk randig t-shirt, en grå jacka över och ett par vanliga mörkblåa jeans. Vi stod bara och stirrade på varandra tills han avbröt tystnaden med ett:

-  Heej! Vad fin du är, sa han och log mot mig.

-  Hej! och tack, du är också väldigt fin. Åhh nej sa jag precis det där högt tänkte jag.

-  Ehh...jag menade att du också att du ser bra ut...eller att du...ehh, jaa...du ser väldigt stilig ut, sa jag och försökte att rädda situationen. Men misslyckades totalt. Harry stod bara och flinade åt mig medans jag stod och skämdes över vad jag precis sagt.

-  Tack antar jag. Jag undrade bara om du hade lust att möta mig och killarna där när du kommer. För att vi kommer att åka nu och kolla så att allt är på rätt plats, men jag skulle gärna vilja se dig innan vi börjar att uppträda.

-  Ja visst, det skulle vara coolt. Men ska jag gå in vanliga vägen?

-  Nej, du kan väl ringa mig när du är utanför för då kan någon komma och hjälpa dig in. Jag skulla gärna göra det själv men om jag går ut så så kommer det säker att bli kaos med alla fans.

-  Haha visst men jag har inte ditt nummer

-  Här har du och här är min mobil så kan du skriva in ditt.

Jag kan inte fatta att det här just händer. Att Harry Styles kom hem till mig för att fråga om vi kunde träffas innan hans och killarnas konsert och att vi just nu står och ger varandra våra mobil nummer. Jag måste nog vara världens lyckligaste tjej just nu.

-  Här, sa jag och gav tillbaka hans mobil till honom och våra händer möttes. Jag kände hur jag blev knäsvag och att det ryste till i hela kroppen. Det var en undebar känsla.

-  Tack och här sa han och gav tillbaka min mobil.

-  Ses där! sa han.

-  Hejdå!

Han tog ett steg mot mig och jag kände hur jag vart som fastlimmad i golvet. Han sträckte ut armarna och gav mig en kram. Okej, nu var jag världens lyckligaste tjej tänkte jag. När vi hade stått där i några sekunder och hållt om varandra så släppte vi taget om varandra även fast att jag kände att jag hade kunnat stanna i hans famn föralltid. Jag log bara mot honom och jag fick ett underbart leende tillbaka. Sedan vända han och gick mot bilen som stod på gatan och väntade på honom. Jag antar att resten av bandet satt där i och väntade på honom för att när han hoppade in i bilen åkte dem iväg direkt. Jag gick in, stängde dörren och började att skrika, skratta och hoppa uupp och ner av glädje. När jag hade lugnat ner mig lite så gick jag upp till mitt rum och satte på mig min klänning. När jag var helt klar satte jag mig i sängen och tittade på TV för att fördriva tiden som var kvar. När klockan var sju tog jag min lilla handväska och la ner min mobil, nycklar och lite pengar. När jag gick ut ur huset såg jag att det var en taxi parkerad utanför vårat hus.

-  Är det du som ät Victoria, ropade mannen som stod och lutade sig mot taxibilen.

-  Ja det är jag, sa jag och kollade frågande på honom.

-  Det var en Harry som skickade mig för att skjutsa dig till deras konsert.

Vad gulligt av honom att skicka en taxi som skulle skjutsa mig dit. Jag hoppade in i taxin och han börrjade att köra till konserten.

Jag hade precis ringt en taxi och bett dem köra Victoria hit till konserten. Hoppas bara inte att det var för mycket och att det inte är för självklart att jag gillar henne. Jag vet inte riktigt vad det är men hon värkar vara riktigt rolig och snäll. Jag blir bara glad av att se henne och så är hon ju super snygg. Hon är så söt också när hon gör bort sig och rodnar. Jag hoppas bara inte att hon tycker att jag är jobbig som kommer hem till henne och plingar på och ber henne möta mig här. Jag vill bara göra det här så smidigt som möjligt. Helt plötsligt ringde det på min mobil och jag tog upp den ur fickan och kollade på displayen. Det var hon.

---