directioners

Där stod han, Harry Styles. Killen med världens finaste leende och ögon som tränger in i en, så man blir helt varm. Hans hår hade blivit rufsigt för det blåste så mycket, men han var snygg ändå. Han hade på sig en fin blå vit rutig jacka och vanliga jeans.

Jag kände att jag var tvungen att säga något, så jag inte verkade fånig.

- Hej! Vill du ha tillbaka ditt paraply? sa jag.

- Hej! Ja, men det var faktiskt inte därför jag kom. Jag tänkte fråga om Gemma var här.

- Aha, jag vet inte, jag kom nyss hem men jag kan gå upp och kolla.

Jag sprang uppför trapporna och såg Caroline och Gemma stå och klä ut sig, eftersom dörren var på glänt. Men jag traskade in utan att knacka trots att jag vet att Caroline hatar det.

- Vad gör du här? sa Caroline oförskämt.

- Gemmas storebror är här och säger att hon ska hem.

- Okej, men vi kommer snart.

- Ja, men skynda er!

När jag nästan är nere i trappan råkar jag snubbla. Jag känner hur jag börjar rodna men kollar sen bara upp på Harry som står och småflinar men försöker dölja det med handen.

- Ska jag hjälpa dig upp? frågar Harry och sträcker fram sin hand.

Jag svarar inte utan tar bara tag i hans hand och vips så är jag uppe. Jag kan inte låta bli att rodna ännu mer. Jag ser hur Harry kollar på mig, men sen avbryter han tystnaden.

- Jag och mitt band, jag vet inte om du känner till det, ska ha en spelning här i London nu på Söndag. Det vore kul om du vill komma och kolla.

- Nja, asså självklart skulle jag vilja men jag vet inte om jag kan..

- Kom igen! Jag kan fixa en gratis biljett åt dig på första raden.

- Jag får se, men jag ska försöka komma.

Sen kommer Caroline och Gemma ner för trappan. Gemma är sjukt lik Harry när man tänker efter. Båda har brunt lockigt hår och leendet som får hela världen att vändas upp och ner. Gemma tar på sig sin gröna kofta och sen går hon och Harry ut genom dörren. Precis innan Harry stänger dörren kommer jag på att han har glömt paraplyt. Jag springer fram och ger honom det. Innan jag stänger dörren ser jag att han ger mig en blick, inte en vanlig utan den här var speciell. Eller var det bara något jag inbillade mig?

Klockan var redan 6 och hela familjen satt vid matbordet.

- Hur går det i skolan? frågar Pappa.

- Jo, det går väl bra. svarar jag.

5 minuter senare.

- Victoria är kär i Gemmas storebror hör jag plötsligt Caroline säga, medans jag sitter och dagdrömmer om Harry.

- Det är jag inte alls! skriker jag.

- Ta det lungt nu flickor! säger mamma.

- På söndag tänkte jag att hela familjen kunde åka in till London, och ha en heldag med familjen, avbryter pappa.

- Ja, det låter som en jättebra idé, intygar mamma.

- Kan inte jag få stanna hemma? frågar jag försiktigt.

- Varför det? undrar mamma.

- Harry undrade om jag kunde komma och se deras konsert på söndag.

- Men gumman, kan du inte gå på deras konsert någon annan gång? säger pappa.

- Nej, jag får gratis biljett och allt. Snälla, snälla, snälla?..

- Vi får se.. svarar han.

När jag har ätit upp sista kyckling biten och potatisen, springer jag upp till mitt rum och kastar mig på min mjuka säng. Jag tar upp datorn och loggar in på twitter. " Had a great day" skriver jag snabbt och sen ser jag något som får mig att stanna upp..

________________________________________________________________________________________________