directioners

Jag stängde ytterdörren bakom mig och tog av mig mina skor och min jacka och kollade ner i golvet. Vad ska jag göra nu tänkte jag.

- Så vart har du vart då lilla fröken? sa pappa med en sträng röst.

- Jag var bara ute och tog en liten promenad, jag kände att jag behövde lite frisk luft. När jag precis hade sagt klart meningen kände jag hur det var nog den värsta lögnen jag någonsin sagt. Jag sa ingenting efter, jag bara stod och tittade ner i golvet och skämdes.

- Vi är väldigt besvikna på dig Victoria, gå upp på ditt rum nu.

Jag sa inte emot utam gick förbi dem och började gå upp för trappan. Men när jag tog första steget i trappan harklade sig pappa och jag vände mig om. Han räckte ut sin hand och sa att jag var tvungen att ge min mobil till honom. Jag kollade först bara på honom med en envis blick men tillslut gav jag den till han.

- Jag kommer att ta hand om den här i ett par dagar nu, sa han med en sträng röst.

- Ett par dagar?! Kom igen pappa det är ju min mobil!

- Om du fortsätter att gnälla blir det en hel vecka.

Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag kände hur mina tårar började rinna ner från mina kinder och hur ilskan kokade innuti mig. Efter ett litet tag så gick jag och la mig för att sova och jag somnade direkt. Jag var helt utmattad efter att ha varit på konserten. Nästa morgon vaknade jag av att mamma stog och knackade på min dörr.

- Vi ska äta frukost nu, så gör dig i ordning och kom ner, sa mamma med en vänlig röst.

- Jag orkar inte just nu så jag kommer ner och äter om ett litet tag.

- Okej!

Jag somnade om igen och vaknade inte förrän en timme senare och klockan var redan halv elva. Jag gick upp ur sängen och gick till min garderob. Jag tog på mig ett vanligt vitt linne och ett par svarta jeans. Sedan gick jag in i badrummet och drog några drag genom mitt hår med hårborsten och så tog jag på lite mascara och puder i ansiktet. Jag gick ut ur badrummet, ut ur mitt rum och ner för trappan för att gå till köket och äta frukost. När jag kom in i köket var det ingen där. Jag tog fram lite saker för att äta frukost och satte mig vid köksbordet för att börja äta och då kom pappa in med en besvärande blick i ansiktet.

- Jag vet inte vad jag ska göra åt det här, sa hon och kollade på min mobil som han höll i handen.

- Vadå, vad är det, har den gått sönder eller? frågade jag oroligt.

- Nej den har inte gått sönder. Men det är någon som heter Harry som har ringt dig flera gånger inatt och igår kväll, sa han och kollade på mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Jag kunde ju inte säga att han ringde mig för att senast när vi sågt så hade jag stått och kysst honom utanför min dörr medans ni stod och väntade på att jag hade kommit hem. Så jag var tvungen att dra till med en litet vitlögn igen.

- Ehh...han var en av mina kompisar som jag var ute med igår och jag antar att han bara ville se till så att jag kom hem säkert, sa jag och kollade ner i marken. Hoppas att han inte märker att jag ljög. Jag är nämligen en usel lögnare.

- Aja det är bra att dina nya kompisar ser till så att du är okej. Men nästa gång du ser honom så kan du väl be honom att sluta ringa dig mitt i natten. För att han väckte både mig och mamma flera gånger inatt.

- Aa visst ska jag det, sa jag och skämdes som bara den.

- Det är kanske bäst om du tar hand om det i alla fall då, sa pappa och gav tillbaka min mobil till mig.

- Tack så jätte mycket pappa!

- Det var så lite så. Men Victoria jag vill aldrig att det händer igen.

- Nejdå!

Jag åt upp min frukost och började att springa upp mot mitt rum men på vägen upp stannade pappa mig.

- Du Victoria är det något du har lust och berätta, exempelvis om vem den här Harry är?

När jag hörde pappa ställa den där frågan trodde jag att jag precis sjönk igenom trappan, igenom golvet och ner i marken. Han ska alltid vara så pinsam och sätta mig i såna här jobbiga situationer. Varför?

- Pappa ta det lungt, vi är bara vänner! sa jag och började rodna.

- Okej men om det är något så vet du att du kan prata med mig.

- Tack pappa!

Visst min pappa kunde vara otroligt pinsam och jobbig men han är endå som min bästa vän. Jag kan verkligen prata om alltig med honom. Eller nästan allting, så länge det inte har någonting med killar att göra. Men jag vet att pappa alltid kommer att finnas där för mig och jag har tur som har en sån underbar pappa.

När jag kom upp till mitt rum slängde jag mig ner i sängen och skrek allt vad jag kunde ner i min kudde. Jag kan inte fatta det. Att Harry hade ringt mig igår efter vad som hade hänt, helt otroligt. Och otroligt pinsamt att när han väl ringer så ligger min mobil inne hos mamma och pappa. Han måste ha undrat varför jag inte svarade. Hoppas bara inte att han är sur på mig. Jag tod upp min mobil och bestämmde mig för att skicka iväg ett förlåt sms till honom för att jag nte kunde svara. " Jag är verkligen ledsen för att jag inte svarade elr ringde upp igår, mamma och pappa fick reda på att jag hade smugit hemmifrån så dem tog min mobil. Men nu har jag fått tllbaka den. Hoppas att du inte är sur på mig? Lea Xx :)" Jag gick in i badrummet för att borsta tändena och när jag komtillbaka till min säng så vibrerade min mobil till. Jag tog upp mobilen och kollade på displayen. Det var ett sms från Harry. "Det gör inget gullet, hoppas bara inte att du hamnade i massor av trubbel bara för att vara med oss och jag skulle alldrig kunna vara sur på dig. Har du lust att göra något idag, killarna ska iväg och jag är helt ensam. Saknar dig, din Harry Xoxo" Jag fick rysningar av att bara läsa smset. Jag var som förtrållad och kunde inte sluta ett le så fort jag såg honom eller bara hörda hans nams. Jag skickade snabbt tillbaka ett sms "Nejdå, dem blev bara lite sura att jag ljög för dem men jag skulle jätte gärna vilja göra något idag. Kan vi mötas i parken runt ett Xoxo?" Jag tog upp min dator i knät och loggade in på twitter och facebook för att kolla om det hade hänt något nytt och som vanligt så hade inget spännande hänt. Jag fick ett till sms av Harry och jag kollade vad han hade skrivit "Visst ses där, längtar redan sweetie Xoxo" När jag läste dem sista orden blev jag så glad så att jag började fnittra och jag kände fjärilar i magen. Jag ska snart gå och träffa Harry Styles från One Direction. Jag är verkligen den lyckligaste tjejen på jorden just nu.

---