directioners

- Hejdå!

Jag la på och log. Undra vad överraskning är? Jag har verkligen ingen aning. Jag gick in i badrummet för att göra mig i  ordnning så att jag var lite extra fin tills jag skulle få se min drömprins igen.

---

 

 

Jag letade runt i min garderob efter någoting fint som jag kunde ha på mig ikväll. Jag kunde verkligen inte bestämma mig, så jag plockade ut dem jag mest ville ha och la dem ner på sängen. Det var tre stycken klänningar. Jag satte på mig den första. Den hade jag senast på min pappas födelsedag när vi gick ut och åt middag. Den satt jätte bra på mig. Men jag gillade inte färgen direkt. Det var någon blandning av orange och röd. Så den fick gå bort. Sedan satte jag på mig nästa klänning. Den satt lika bra på min kropp och jag gillade faktiskt färgen. Det passade min hudfärg. Men sen kom jag på att det var den här klänningen jag hade på mig när jag gjorde slut med min förra pojkvän. så det skulle bara få mig att tänka på ledsamma gammla minnen. Så den ville jag bara inte ha ikväll för att ikväll skulle jag få glada och nya minnen med någon som jag verkligen gillar. Jag tog av mig klänningen och la tillbaka den på sängen bedvid den sista klännigen som jag inte provat på än. Jag hade aldrig använt den förut. Jag hade handlat den för bara några dagar sen. Jag satte på mig den och ställde mig framför min stora spegel. Jag fixade till klänningen lite så att den satt bra och sedan så kollade jag upp för att se min spegelbild i spegeln. Jag tappade nästan andan. Jag såg helt otrolig ut, eller i mina ögon i alla fall. Jag visste direkt att det var den här klänningen jag skulle ha. Det var en ganska sommrig klänning. Det var en blå klännig med blommor på med olika färger. Högst upp på klänningen hade den små volanger. Till klänningen hade jag ett par ljusbruna klackar. Jag la in dem andra klänningarna i garderoben och letade upp lite smycken som jag kunde ha till. Precis när jag var klar fick jag ett sms från Harry "Jag kommer till dig om några minuter, så se till att vara klar då Xoxo". Tänk vilken perfekt "timeing" han hade. Jag tog fram en en liten väska som jag kunde lägga min mobil och nycklar i. Efter ett par minuter ringde det på dörren. Jag skyndade mig ner för trappan. Men det blev inte så lyckat med tanke på skorna som jag hade på mig. Det enda det gjorde var att låta som om det skenade ner tio elefanter för trappan. Jag andades ut och tog tag i dörrhantaget och öppnade dörren. Där stod han. Min drömprins. Han hade på sig en ljus blå sjorta, ett par svarta jeans, en börkblå uppkavlad kavaj över skjortan och ett par matchande svart skor. Jag fick inte ut ett enda ord för att jag var så nervös för ikväll och det gjorde inte saken bättre att Harry's blick granskade mig från topp till tå med stora ögon.

- Hej! fick jag ut ur mig tillslut. Men Harry stod fortfarande och tittade på mig.

- Wow...Guuud va vacker du är, sa han tillslut.

- Tack! sa jag och började såklart att rodna och kollade ner i marken för att han inte skulle märka det.

- Du är så gullig när du rodnar, sa han och tog sin ena hand under min haka för att kunna kolla in i mina ögon.

- Du är gullig du också, sa jag medans jag kollade in hans ögon som man kunde drunkna i när som helst.

Han tog bort han tog bort handen från mitt ansikte och tog fram en ros som han hade gömt i den andra handen bakom ryggen.

- Den här är till dig, sa han lite blygt.

- Tack! vad fin den är, sa jag medan jag tog emot den.

- Jag vet at det bara är en ros men...började han men jag satte mitt fingen över hans läppar för att stoppa honom.

- Den är perfekt, sa jag bara.

Han tog min hand och vi började att gå mot hans bil som stod på gatan utanför vårat hus. Han öppnade dörren åt mig och hjälpte mig in. Vilken gentleman man har till pojkvän tänkte jag medans han gick runt bilen för att sätta sig i förarsätet. När han satte i nyckeln i bilen och började köra ut ur området så vände jag mig mot honom.

- Så...Vart ska vi någonstans? frågade jag nyfiket.

- Haha va nyfiken du är hela tiden. Du får se när vi kommer fram.

- Okej då! sa jag och försökte låta lite sur med jag misslyckades direkt. För att Harry satte sin hand över mina som låg i mitt knä.

- Är vi redan framme? frågade jag när vi stannade vid en liten parkering mitt inne i skogen.

- Nästan. Vi måsta bara gå en liten bit härifrån.

Vi gick ut ur bilen och såklart gick han ut i förväg så att han kunde öppna dörren åt mig. Vi gick hand i hand genom skogen på en lite svag stig. Det hade börjat att mörkna lite så det var lite svårt att de vart man gick. Jag var jätte nervös över vad det var han ville visa mig. Om det ens var något att visa. Jag kände att jag började bli lite darrig. Jag har altid varit rädd när jag går i skogen i mörkret.

- Du behöver inte vara rädd Victoria. Jag är här, sa han som om han kunde läsa mina tankar.

- Hur vissta du...började jag men han stoppade mig.

- Jag kan se hur du känner dig obekväm och så fort det blåser till lite bland trädtopparna rycker du till, sa han och skrattade lite tyst.

Jag sår hur han saktade ner lite och ställde sig bakom mig. Han satte sina händer framför mina ögon så att jag inte kunde se något. Jag fattade direkt och sa ingen utan förtsatte att gå dit Harry vände mig. Jag kännde under mina fötter hur vi kom ut ur skogen.

- Snart framme, sa han och skrattade.

Han stannade men han höll fortfarande sina händer över mina ögon.

- Ta bort händerna så jag kan få se, sa jag ivrigt och jag kunde höra hur han flinade lite.

Han tog bort händerna och jag tappade andan. Det var så vackert. Tänk att han hade fixat det här åt oss. Jag blev så rörd att jag fick en tår i ögat. Jag kände hur Harry stod och tittade på mig. Han gick fram till mig med en orolig blick i anriktet och satte sina händer på mina kinder. Han torkade bort mina tårar med sina tummar.

- Varför är du ledsen för? sa han tyst.

- Jag är inte ledsen, sa jag tillbaka och log mot honom.

- Men du gråter ju!

- Lyckotårar, sa jag snabbt.

Han kysste min kind och tog min hand och vi började att röra oss sakta frammot. Han hade fixat en picknick på ett en bergsklippa. Det var fullt med levande ljus runt oss. Det stod en litet sterio berdvid oss som spelade tyst, romantsk musik. Det var en ortolig utsikt. Man kunde se ut över vattnet. Man kunde se hur månen och stjärnhimmlen speglades i havet. Att jag tappade andan när jag såg allt det här samtidigt var en stor underdrift. Jag hade aldrig sett något så vackert, eller ja förrutom Harry såklart. Vi satte oss ner på den stora filten med en stor picknick korg på. Han började att ta ut saker ur korgen som vi skulle äta. vi satt och åt och hade det jätte trevligt. Det kan verkligen inte bli bättre än så här. Harry ställde sig helt plötsligt upp och stäckte ut sin han mot mig. Jag tog den och ställde mig upp. Han tog ett stadigt grepp om min midja och började att röra sig sida till sida med takt till musiken. Jag la mina armar om hans hals. Vi behövde inte säga ett enda ord. Vi stod bara där och kollade in i varandras ögon. Han var så underbar. Jag hade en sån tur att få vara med honom. Men det kändes som om han var för bra för mig. Att ingen var tillräkligt bra för att få känna hans kärlek. Jag lutade mitt huvud mot hans brörs och andades sakta in hans doft. Tillslut avbröt Harry tystnaden.

- Jag är nog världens lyckligase människa just nu, sa han bara kort.

Jag tog bort mitt huvud från hans bröst och kollade på honom. Jag började att fundera, om det var nån som var världens lyckligaste just nu så var det jag.

- Jag vet att vi bara har känt varandra i några dagar, men det känns som år. Jag kan inte sluta tänka på dig för en enda sekund. Du är så underbar och jag fattar inte hur jag av alla killar på jorden kunde få dig, sa hon och man märkte i hans ögon att han verkligen menade det han sa.

- Jag känner precis likdant. Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får vara med dig varena minut framöver, sa jag och lutade mig mot hans bröst igen.

- Då får vi väl se till så att vi aldrig är ifrån varandra, sa han.

Jah kunde känna att när han sa ordet aldrig så tryckta kan mig närmare sig. Även om jag inte trode det var möjligt. Vi stod och kramades i några minuter tills jag kände att Harry försökte att få ögonkontakt med mig. Jag kollade in i hans ögon och såg hur hans ansikte började att närma sig mitt. Han stannade när vi bara var nån centimeter ifrån varandra. Han kollade in i mina ögon en sista gång innan han stängde ögonlocken och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar. Jag kände hur hans läppar masserade mina försiktigt och jag bersvarde kyssen.

---

Efter som att förra kapitlet var så kort får ni ett lite längre idag. Förlåt för att uppdateringen har varit lite dålig på sistonde. Jag (Rebecca) har haft det lite jobbigt på sista tiden (pers. orsaker) och Sanna är fortfarande sjuk. Men vi ska försöka att bättra oss.

Kommentara gärna om vad ni tycker om novellen.

Av: Rebecca & Sanna :)